Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Något om det militära spioneriväsendets organisation och verksamhet. Af Allan Cyrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fredstid torde — att sluta af hvad därom sipprat ut — i
hufvudsak vara följande.
I spetsen för det hela står en centralmyndighet, hvilken i regel
utgöres af en under krigsministeriet sorterande
underrättelsebyrå. Denna, hvars verksamhet hufvudsakligen är af
reglerande art, delas i afdelningar, hvar och en med sitt
verksamhetsområde. Som chef för den afdelning af den ryska
underrättelsebyrån, som närmast studerar Sverige, skulle man kunna
våga gissa på öfverstelöjtnant (?) Wladimiroff, efter hvad genom
Malmborgska spioneriaffären kommit i dagen.
Under den nämnda centralmyndigheten lyda dels
distriktsbyråerna, dels ett antal agenter, tillhörande de bildande
samhällsklasserna — helst f. d. militärer — och afsedda för viktigare
spioneriuppdrag. Från distriktsafdelningarna,
»spionericentralerna», utgå instruktioner till distriktsagenter och
områdeschefer, där samlas och bearbetas rapporter för att sedermera afgå
till underrättelsebyrån samt utbetalas aflöning. En sådan
afdelning afses för hvarje militärdistrikt vid gränsen samt leder
arbetet inom detsamma, ofta med hjälp af områdeschefer för
instruerande och kontroll af agenterna inom mindre områden
af distriktet. Den på senare tid mycket omtalade herr Hampen
— alias major Jörgensen — torde vara att anse såsom
distriktsafdelnings- eller områdeschef i rysk sold med bland andra
flaggunderofficeren Törngren och danske reservlöjtnanten
Fredriksen som underagenter.
Utväljandet af spioner är en särdeles delikat fråga. Ej så, att
få äro villiga, nej tvärtom »bland samhällets alla lager finnas
personer, som lämpa sig för spioneri», säger Lewal, »men
konsten är att finna dem». I fredstid äro sådana personer allra bäst,
som på grund af sin verksamhet ej väcka misstankar, men
likväl komma i beröring med olika slags människor, exempelvis
affärsmän, lakejer, artister, fotografer, barberare, kypare med
flere. Musikanter och zigenare kunna ge värdefulla
upplysningar om terrängen och sedermera bli utmärkta vägvisare.
Allt efter deras verksamhet plägar man dela agenterna i två
kategorier. Första kategoriens agenter äro bildade personer, hvilka
böra äga bekantskaper bland militären. Hit kan räknas förrädaren
Törngren. De gifvas vanligen bestämda uppgifter, såsom att
rekognoscera en fästning, utröna mobiliserings- och
utbildningsförhållanden vid ett visst truppförband och dylikt. Agenterna af andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
