- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 /
279

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Rättslösheten i Ryssland. Af P. Olberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

guvernörerna och stadsprefekterna; dessa erhålla utom
administrativ myndighet äfven lagstiftande (utfärdandet af
rättsgiltiga förordningar) och bestraffande makt (dömande till böter
och arrest). Skillnaden mellan förstärkt och utomordentligt
skyddstillstånd består egentligen i den olika omfattningen af
myndigheternas godtycke. Påbud om förstärkt skyddstillstånd
utfärdas af inrikesministern, om utomordentligt skyddstillstånd
— enligt af kejsaren stadfäst förordning — af
ministerkommittén. Gemensamt för alla dessa olika former af
skyddstillstånd är frånvaron af en klar och tydlig begränsning af
skyddsåtgärderna. Ingen myndighet kan utgöra auktoritet,
förordningarna förväxlas och förblandas — endast ett står utom hvarje
tvifvel: befolkningens rättigheter böra inskränkas. Detta
karakteristiska drag har framhållits af alla förvaltningskommittéer,
hvilka granskat lagarna om skyddsåtgärder.

Förordningarna om förstärkt och utomordentligt
skyddstillstånd tillkommo under den mörkaste reaktionen år 1881, kort
efter händelsen den 1 mars. Dessa förordningar hafva varit
gällande under några tiotal år och gälla fortfarande. Likväl bör
anmärkas, att äfven före nämnda år existerade i Ryssland
undantagsförordningar för administrationen; år 1881 fingo
undantagslagarna blott sin slutliga formulering.

Den äldsta af dessa förordningar är förordningen om
krigstillstånd, hvars uppkomst hänför sig till år 1812. Ett område
förklaras i krigstillstånd, detta är högsta graden af
skyddstillstånd. Under krigstillståndet öfvergår de civila myndigheternas
maktbefogenhet till den militära makten. De civila
myndigheterna åläggas blott vissa begränsade skyldigheter; i afseende
på styrelsen intaga de en subordinerad ställning.
Förordningarna angående krigstillstånd hafva under olika tider blifvit
granskade och omarbetade, tills deras brister slutligen kommo
i dagen under 1877—78 års krig. De senaste lagarna om
krigstillstånd äro utfärdade år 1876, den nuvarande formen af
krigstillståndet stöder sig på lagen af den 26 februari 1890.

Om krigstillståndet visar sig vara otillräckligt skydd,
förklaras belägringstillstånd, hvarvid i kraft träda lagar, gällande
för orter som under krig belägras af fienden. Förordningen om
belägringstillstånd är af jämförelsevis sen datum. Detta har sin
förklaring däri, att man förr ansåg det möjligt att inskränka sig
till krigstillstånd såsom högsta form af skydd. Men år 1903

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free