Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Rättslösheten i Ryssland. Af P. Olberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underordnades generalguvernörerna i den utsträckning, som var
fastställd för krigstid genom förordningen om befälet öfver
trupperna i fält. Alla läroanstalter, alla privata inrättningar gjordes
beroende af den militära makten. Denna makt erhöll rätt att
ställa civila personer inför krigsrätt för alla slags brott, t. o. m.
de vanligaste; denna lag erhöll äfven retroaktiv kraft gent emot
förbrytelser begångna före dess publicerande.
Generalguvernörerna erhöllo rätt att i administrativ ordning utvisa alla de
personer, hvilkas vistelse på en ort ansågs »farlig», rätt att
arrestera alla, »oberoende af ställning, yrke och förmögenhet»,
rätt att indraga ja t. o. m. förbjuda tidningar och tidskrifter
samt slutligen »i allmänhet vidtaga de åtgärder de med hänsyn
till lokalförhållandena anse vara af nöden för bibehållande af
lugnet i den dem anförtrodda provinsen».
Numera tvekade man icke om gränserna för det lagliga, ty
myndigheterna på resp. orter skapade själfva lag. Arresteringar
och utvisningar företogos, en massa afrättningar sattes
skoningslöst i verket. Med fullt skäl liknade man då landet vid ett
fiendeläger, där beväpnade band ströfvade omkring; man
fruktade både för den allmänna ordningen och för sin egen person,
och ingen visste, för hvad och på hvilket sätt han kunde
underkastas straff.
Vid samma tid som undantagsrepressalier skoningslöst
öfvergingo samhället, försiggick i landet en centralisering af de
revolutionära krafterna. Partiet »Folkets Vilja» tillsatte en
verkställande kommitté, som förde en systematisk kamp emot
regeringen. Det bör dock anmärkas, att de revolutionära
organisationerna vid sin uppkomst satte som sitt mål endast en
fredlig propaganda för sina idéer; i början tänkte man ej på
skräcken som på ett kampmedel, utan detta medel upptogs till
användning blott som en följd af händelsernas gång. Attentaten
mot tsaren begynte emellertid nu. I september 1879 gjordes
tre misslyckade försök att underminera banan på de
järnvägslinjer, dem kejsar Alexander II antogs passera; den 2 februari
1880 begick Halturin attentatet i Vinterpalatset, hvarvid 10
soldater dödades och 58 sårades, men kejsaren förblef oskadd.
Med anledning af denna händelse utfärdade den revolutionära
kommittén en proklamation, i hvilken uttalades beklagande af
soldaternas död samt förkunnades, att kampen komme att
fortsättas i samma riktning, intill dess en lagstiftande församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
