- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 /
289

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kan en kristen med godt samvete deltaga i sitt lands försvar? Af August Johansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan bara sedd från en särskild sida, nämligen en kristens
ställning till den särskilda form af ofrid, som heter kriget.

Man brukar ofta besvara frågan på det sättet, att man skiljer
mellan två bestämdt olika slag af krig, anfallskrig och
försvarskrig, och anser det förra såsom oberättigadt, det senare såsom
berättigadt. Det är nog en både riktig och viktig gränslinje,
man på det sättet drar. Men för att ej ta miste i sitt omdöme
om de särskilda fallen måste man komma ihåg, att det ofta
kan vara svårt nog att med säkerhet veta, på hvilkendera sidan
om gränsen man bör placera ett bestämdt krig. Det finns väl
ingen vettig människa i vårt land, som drömmer om att vi
svenskar skulle gå till något okynnes- eller eröfringskrig mot
någon af våra grannar. När vi tänka oss in i de
krigsmöjligheter, som framtiden kan bära i sitt sköte, då står för vår
föreställning någon af våra grannar som den anfallande och vi
som de försvarande. Men däraf följer icke nödvändigt, att vi
skola sitta stilla och vänta och se på, hur den anfallande kryper oss
allt närmare, hukar sig ned till språng och till sist tar språnget
— för att då först sätta oss till motvärn. Sådant kan läget vara,
att vi finna oss nödsakade att bli de, som börja leken, för att
beröfva motparten den fördel, som ligger i ett redan taget språng.
När jag säger detta, tänker jag uteslutande på ett sådant krig,
i hvilket vi kunna kastas in af bittert nödtvång, för att rädda
vår tillvaro som själfständig stat, ett verkligt nationellt
nödvärnskrig. Men jag har velat klargöra, att frågan om anfall och
försvar inte kan lösas så enkelt, att man säger: den, som börjar
kriget, är den anfallande — ånej, det kan hända, att den, som
börjar kriget, måste så göra, ifall han vill försvara sig. Med
detta förtydligande och denna begränsning vill jag nu
emellertid uppställa vår fråga så: kan en kristen med godt samvete
deltaga i sitt lands försvar?
Att den frågan är svår, det må vi utan
förbehåll erkänna. Vid mästarens födelse hette det: »Frid på
jorden!» Kan då lärjungen med godt samvete delta i krig och
rustning till krig?

Men samvetsfrågor kunna djupast sedt aldrig få annat än
individuellt afgörande mellan den enskilde och Gud. Tredje
man kan där aldrig bli domare. Men väl kan det hända, att
han genom att framlägga sin syn på saken kan hjälpa något
tvekande samvete.

När jag skall nu försöka ge mitt svar på vår fråga, tar jag till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free