Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kan en kristen med godt samvete deltaga i sitt lands försvar? Af August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAN EN KRISTEN DELTAGA I SITT LANDS FÖRSVAR 297
våldsverkarens lif? Om jag inte kan undgå detta, hvilketdera lifvet
är då mest vardt — barnens med deras möjligheter att växa till i
Guds och människors tjänst eller den förfallne våldsverkarens? —
jag menar mest vardt för mänsklighetens utveckling, inte mest
vardt för evigheten, ty om det värdet gäller, hvad Paulus säger:
»Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke
man eller kvinna.» Till undvikande af hvarje missförstånd vill
jag också uttryckligen säga, att jag visst inte menar, att våldet
skall gripas till annat än i nödfall eller drifvas längre än nöden
kräfver. Men ett sådant nödfall kan uppstå, och nöden kan
kräfva det yttersta våld — sådant är det bistra människolifvet,
och från dessa möjligheter har en Jesu lärjunge intet
privilegium på att gå fri. Men den skillnaden är det mellan honom
och en annan, att, i den mån han gör skäl för namnet kristen,
drifves han äfven midt i våldet af kärlek och icke af hat. Detta
kan tyckas orimligt; kunna kärlek och våld förenas? Jå, det
kunna de. Våldet tas väl oftast i hatets tjänst, men det kan
tas i kärlekens tjänst. Det är ett medel, och allt beror på hvad
det brukas till. Jesus själf svängde en gång gisslet öfver
tempel-skändarnas hufvud; men inte älskade han dem mindre för det.
Till själfförsvar använde Jesus visserligen aldrig våld, men
jag vill dock påminna om ett par episoder i hans lif. »Han lät
inte Nasarets folk kasta sig utför branten, utan han spände
ögonen i den vikande folkhopen, så att det blef öppen väg.»1
När han väntade förräderiet, då sade han till sina lärjungar:
»Den, som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe
sig ett sådant.» Det är tänkbart, att detta sista yttrande bör
fattas på ett eller annat sätt symboliskt; särskildt kan ju detta
förefalla sannolikt, om det sammanställes med hans ord en stund
senare: »Alla, som taga till svärd, skola förgöras genom svärd.»
Men det är lika tänkbart, att orden äro att fatta alldeles
bok-statligt. Ty hvad Jesus ville, när han utan motstånd gick döden
till mötes, det var att tvinga sitt folk till ett öppet val för
eller mot honom och att bära konsekvenserna af detta val.
Det var icke att »låta sig lönnmördas i en hålväg».1 Skulle
nu denna bokstafliga tolkning af maningen att skaffa sig svärd
vara riktig, så följer också, att varningen mot att använda svärdet
inte får fattas som ett allmängiltigt bud utan som en varning
gifven just för det tillfället.
1 J. A. Eklund, Om Sverige till svensk ungdom, sid. 218.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
