Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kan en kristen med godt samvete deltaga i sitt lands försvar? Af August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAN EN KRISTEN DELTAGA I SITT LANDS FÖRSVAR 299
hänvisar till hur den himmelske fadern föder fåglarna under
himmelen och kläder liljorna på marken; »ären I icke mycket
mer än de?» Javäl, men hvad vill han lära med detta? Förtröstan
men inte liknöjdhet. Det är det nedtyngande bekymret, han
varnar för, men inte arbetet och omtanken. Vi minnas i
berättelsen om det stora bespisningsundret — vi må för öfrigt fatta
denna berättelse hur som helst — vi minnas det draget, att Jesus
lät sina lärjungar ta vara på hvad som blef öfver. Vi minnas
liknelsen om punden, som skulle samvetsgrant förvaltas; vi minnas,
hur den tjänare, som hade vanskött uppdraget, fick det betyget:
»Du onde och late tjänare» — och det fast han ingalunda hade
slarfvat bort sitt pund, tvärtom, utan bara försummat att göra det
fruktbärande.
Det ansvarsmedvetna men i förtröstan på Gud frimodiga
arbetet är en grundlag för en kristens hela lif. Men gäller detta
allt annat i lifvet, då gäller det också själfva lifvets existens och
dess skydd mot yttre faror; och gäller det den enskilde, så gäller
det folken. Ha vi en gång insett, att vårt nationella lif
innesluter af Gud gifna uppgifter, som vi inte få slarfva bort
genom att slarfva bort lifvet själft, då inse vi också, att den
förtröstan på Gud, som visar sig i att man sitter med händerna i
kors och litar på Guds hjälp, det är en vrångbild af förtröstan.
Gud handlar i stort sedt genom oss, genom att ge oss kraft;
om vi inte gitta ta emot den kraften och använda den, då få
vi inte lita på att Gud handlar för oss, på sidan af oss, utan
oss. Frimodig både får och bör en kristen vara, när det gäller
det enskilda lifvet, och när det gäller folket; men han får inte
vara liknöjd och kalla det förtröstan.
Härmed är vår fråga besvarad. Kan en kristen med godt
samvete deltaga i sitt lands försvar? Jå, i Guds namn, så sant
som det är Gud, som har gifvit honom hans land med de gåfvor,
de uppgifter och det ansvar, som däri ligga.
Att af detta svar draga slutsatser och göra tillämpningar på
vår nuvarande ställning här i Sverige, det ligger utanför mitt
ämne. Bara ett vill jag säga: försvaret kan ingenting uträtta,
om det inte är i tid och väl förberedt. Och därför ha vår
fråga och dess svar sin stora betydelse äfven nu midt i freden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
