Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Under stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Belgien erfar den i all sin bitterhet. Det kan därvid
svårligen helt bortresoneras, att de makter, som nu skarpast
reagerat mot tyskarnes neutralitetsbrott, egentligen själfva visat sig
öfvervägande intresserade af de direkta eller indirekta
militära förmåner, hvilka Belgien på deras flygel beredde dem.
Summan är, att neutraliteten icke får fattas som ett
sakrosankt säkerhetstillstånd: den är som hvarje statshandling en
politisk akt, förbunden med både förmåner och vådor, den
måste handhafvas med förstånd, och den har sina gifna
gränser, hvilka det tillkommer de styrande att för hvarje
särskildt läge iakttaga efter de regler, som allmän politisk
klokhet föreskrifver. Det är därför icke nog att vilja vara
neutral, man måste ock kunna det, men den förmågan beror i
väsentlig grad af faktorer, som ligga utanför den enskilda
statens bestämmanderätt.
Just detta kan för närvarande knappast med för mycken
styrka betonas här i landet. Efter den första stora
beklämningen, då ingen visste, åt hvilka nejder de stora
ovädersmolnen skulle koncentrera sig, och då följaktligen de
vildaste nyheter kunde utkolporteras och vinna tilltro, har vår
publik visserligen lyckligt nog lugnat sig men tillika med
sedvanlig optimism börjat räkna all verklig fara för öfverstånden.
Må vara, att det ser lugnare ut för tillfället; må vara, att det
numera ej förefaller utsiktslöst, att en klok och vaken ledning
med stödet af ett endräktigt och till själfdisciplin mäktigt folk
skall kunna föra vårt statsskepp utan alltför stora vådor genom
krigstidens bränningar — någon som helst säkerhet finnes
icke. Näst den besinningslösa paniken är nu och under
närmaste skede intet vådligare än det tanklösa lättsinnet. Det
måste därför vara en plikt för alla att känna meddelaktighet
i ansvaret och att med klar blick, kallt hufvud och fast vilja
se framtiden och dess osäkra möjligheter till mötes. Skulle
verkliga påfrestningar komma — och de kunna hinna oss
snabbare än någon anar — hänger vår säkerhet, måhända vårt
nationella fortbestånd, på allas lugna föresats att till det
yttersta hålla ut enhvar på sin post.
Här förtjäna inskärpas de manande allvarstyngda ord, som
professor Hjärne nyss offentligen yttrade om Sveriges neutralitet
under världsbranden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
