Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska kulturen i Finland. Af Per Olof von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna makt dock knappast varit, ty mot de af svenska partiet
behärskade två stånden, stodo de andra två, visserligen mindre
arbetsdugliga och inflytelserika, tillhörande finskheten.
Språkstriden, som tidigare varit en strid om makten, icke blott inom
landtdagen, utan äfven inom senaten och ämbetsverken, blef nu
en nationalitetsstrid i ordets egentliga bemärkelse. Det
gammalfinska, dogmatiskt »fennomanska» partiet, som fallit betänkligt
ihop till följd af sin osäkra och undfallande hållning under
förtrycksperioden, reste åter på hufvudet och förkunnade kampen
mot allting svenskt med en genom maktens förlust endast ökad
bitterhet. Det mera radikalt färgade ungfinska partiet, som
under det passiva motståndets dagar 1899—1905, synnerligast
genom sina ledare, slutit sig mycket nära det svenska, gemensamt
med detta bildande det s. k. konstitutionella partiet, drog sig
efter förtryckets upphörande och autonomins fulla återställande
genom storstrejken i nov. 1905, åter ifrån de svenska
politikerna. Den lyckligt genomförda storstrejken hade åter till följd
en mäktig stegring af den finsk-nationella känslan och känslan
af makt icke minst inom de djupa lagren af den finska
befolkningen, och denna känsla vändes nu genom tidningsagitation
emot de svensktalande. Misstänkliggjorda af gammalfinnarna för
sina förbindelser med »svenskarna» skyndade ungfinnarna, som
räkna sina anhängare hufvudsakligen bland »intelligensen»,
affärsvärlden och bönderna i östra och norra Finland att taga
ställning inom den nya nationalistiska rörelsen.
Sålunda angripna från alla håll och äfven, så när som på
en ringa, kvalitativt visserligen betydande grupp, af dem som
nyss varit deras vänner, sågo sig de svensktalande hastigt
försatta i det mest ogynnsamma läge. Och detta måste för dem
kännas så mycket bittrare, som de kort förut med ära gått i
spetsen för motståndet mot olagen och äfven härför tycktes
skörda det allmännaste erkännande. Under olaglighetsperioden
hade i själfva verket det svenska elementet erhållit en betydelse
för hela landet som det knappast på årtionden förr ägt och
som det säkerligen efteråt aldrig mer skall kunna uppnå.
Hvad var under sådana förhållanden naturligare, än att alla
de som ägde svenska språket till modersmål nu slöto sig
fastare samman till gemensamt försvar och till bättre förkofran
af det kulturella arfvet? Ty på svenskt håll insåg man snart
att det gällde vara eller icke vara för Runebergs språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
