Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Tidningsmän. Af Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfarenheten blef nedslående, hustrun till en polis skaffade henne
till sist sängplats i sitt hem. För några år sedan medföljde
några tidningsmän räddningsexpeditionen till Riga; min
tidningsman var mycket stolt öfver att han ensam blifvit beskjuten af
insurgenter.
Men sådana äfventyr höra till ovanligheterna. Det dagligen
återkommande är ett ansträngande, nervslitande arbete, som
aldrig vill taga slut för en tidningsman som vill fram. Det ena
uppdraget aflöser det andra. Tiden att nedskrifva resultatet
blir allt knappare, hvilket återigen tager sig uttryck i den
slarfviga språkbehandling, som ofta och med visst fog framkallar
anmärkningar. Det kan hända äfven äldre tidningsmän att någon
gång uttrycka sig ungefär som en ung journalist, hvilken en gång
besökte en vårdanstalt för sjuka barn: anstalten har tjugu sängar,
skref han i sin artikel; för närvarande finnas där tolf barn, de
öfriga väntas bli besatta under de närmaste veckorna. — Äfven
i den gamla goda tiden kunde misstag göras. Tänk t. ex. på
historien om tidningsmannen, som efter en norsk tidning skulle
skrifva en notis om ett mord, som begåtts »i Tusmørket» och
som tillade en not: Tusmørket, som bekant en by utanför
Kristiania. »Som bekant» är för öfrigt ett farligt uttryck. »Om
du ej har en aning om en sak», så rådde mig vid början af
min tidningsbana en gammal journalist, med ej så liten
själfironi, »så skjut in orden ’som bekant’, för då tror läsaren sig
förstå alltsammans; eljest skulle han ju förråda sin okunnighet.»
Det ständigt återkommande nattarbetet som kräfves af en
morgontidnings nattredaktion är mycket tröttande. En och
annan kan ordna sitt lif därefter, d. v. s. sofva frampå
förmiddagen och under en lång följd af år gå till sitt sena arbete med
alltid ny arbetskraft. De flesta kunna blott stå ut några år,
försåvidt deras hälsa ej skall lida allvarligt afbräck.
Arbetsjäktet framkallar lusten för stimulantia, närmast rökning.
Cigarren eller cigarretten hjälper nog till att hålla rökaren vaken,
men försvårar sömnen efteråt. Från äldre tider omtalas
dryckeslag på redaktionslokalerna, men dylikt torde numera kunna
anses alldeles försvunnet. Tidningsmännen fordra af sig själfva
och af sina kamrater ett prydligt och nyktert uppträdande.
Undantag förekomma naturligtvis, och jag har varit med om ett
par gånger att söka ordna med anstaltsvård för begåfvade
journalister, som hemfallit åt alkoholmissbruk. Slutresultatet har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
