Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Tidningsmän. Af Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 KARL HILDEBRAND
der motståndarnas ord för att ställa i bättre dager
representanterna för tidningens egna åsikter, kan möjligen göra stark
agitatorisk effekt, men det är icke något verkligt referat. Under
min riksdagstid har jag ofta funnit mina anföranden bättre
återgifna i en af Stockholms liberala tidningar än i min egen, något
som tydligen berott därpå att motståndaretidningens referent
var skickligare än min tidnings. Ett politiskt organ bör enligt
min mening skilja mellan objektiva referat och resonerande
öfversikter; i de senare kunna de viktigaste episoderna i en
debatt vederbörligen framhållas, där meningsfrändernas
förtjänstfulla inlägg understrykas och motståndarnas felgrepp
påpekas, naturligtvis äfven där med strängt fasthållande vid hvad
som verkligen passerat. Vid många tillfällen borde en tidning
kunna nöja sig med ettdera, antingen en öfversikt eller ett
referat; vid större debatter böra helst båda formerna användas.
Anmärkningar kunna ofta göras emot referat, men de böra
icke med fog riktas emot principen om referatens objektivitet,
utan emot bristande förmåga hos referenten — eller emot det
ledsamma förhållandet att äfven en referent är en människa,
som till sist tröttnar. Man måste tänka sig in i hans arbete.
En tidningsreferent har sällan gagn af Stenografi (annat än för
intervjuanteckningar o. d.), emedan han icke har tid att
upplösa stenogrammet. Samtidigt med att han åhör ett anförande,
skall han kunna forma om det i förkortadt skick, så att
hufvud-punkterna komma fram och språkbehandlingen dock blir
hygglig. Ibland hinner referenten gå igenom och korrigera sina
anteckningar, ibland får han midt under ett långt anförande
af-sända dem stötvis med väntande bud till sättning. Jag hyser
en grym önskan, att några af dem, som hårdast anmärka på
riksdagsreferaten, nödgades sitta några timmar och sammanfatta
olika talares utgjutelser. Deras nyvunna erfarenhet skulle nog
icke undertrycka anmärkningarna — sådana äro ofta befogade —
utan rikta dem åt rätt håll. — Jag har redan framhållit alt det
numera är ondt om goda referenter, och min uppfattning är, att
alla Stockholmstidningarna omöjligen skulle kunna annat än
till oerhörda kostnader drifva upp tillräckligt många
kompetenta personer för att under en riksdag ombestyra hvar och en
sina egna referat. I detta förhållande ligger berättigandet för
anordningen med Svenska Telegrambyråns samstämmiga referat
till ett flertal tidningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
