Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - »Kamrater emellan». En bok om fransk parlamentsleda och afsmak för rådande regim. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»KAMRATER EMELLAN» 365
strerar» han, d. v. s. utnämner ämbetsmän, som han ej känner,
till för honom obekanta sysslor, utdelar ordensdekorationer och
undertecknar massor af dekret och skrifvelser, som han ej läst.
De samvetsgrannaste ministernykomlingarna pläga i början
envisas med att läsa igenom de papper de skola underteckna;
men »den skada, som däraf vållas förvaltningen, är oberäknelig».
Oafgjorda ärenden hopas då, beställningar försenas,
utbetalningar bli oregelbundna, och en hejdlös oordning inträder i den
åt ministern anförtrodda förvaltningsgrenen. Han afstår också
snart från att fullfölja dylika omöjliga hugskott. Alla möjliga
småsaker skola ju passera hans ^afgörande»; det är han, som
exempelvis skall bestämma, med hvilken färg man skall måla
bekvämlighetsinrättningarna i Toulons hamn, och på honom
ankommer det att förvägra eller medgifva utbytandet af den
urblekta flaggan på fiskebevakningsbåten i Brest mot en ny för
en kostnad af 4 francs 85 centimes. Den napoleonska tidens
centralisation, som ej tog sikte på oväsentliga detaljer, har af
demokratien skärpts intill det absurda, och besluten fattas
därför oftast faktiskt äfven i viktiga ärenden af mycket
underordnade tjänstemän. »Vår författning skapades af Napoleon I till
bruk för honom; vi nöja oss med att ställa den till hr
Hvem-som-helsts förfogande. Och sedan omtala vi för hvem som vill
höra det, att vi grundat demokratien.»
Utrymmet förbjuder att ytterligare hopa citaten ur Jouvenels
bok, hvars äkta franska esprit för öfrigt fordrar, att den skall
läsas i sammanhang och på originalspråket. Jag får därför
inskränka mig till att påpeka tillvaron af en intressant afdelning
om rättsväsendet och dess begynnande påverkan af det politiska
»kamaraderiet» samt ett skoningslöst elakt, men säkerligen i
all sin elakhet ej i nämnvärd grad öfverdrifvet kapitel om
»Frankrikes fjärde statsmakt», den storindustri, som heter
pressen. Max Nordau, som ju af gammalt är specialist på
»konventionella nutidslögner» och såsom tidningskorrespondent i
Paris sedan ett par decennier känner förhållandena inom
hufvudstadens press, har i en erkännande recension öfver Jouvenels
arbete särskildt framhållit de goda observationer och träffsäkra
omdömen denna afdelning i boken innehåller. Den franska
pressen, den »oppositionella» kanske ej minst, är beroende af
regeringen, som när som helst kan tillstoppa flere af dess mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
