Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Amerikansk imperialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 381
seringen af den amerikanska västern genom den utvidgningsdrift den
alstrade i folkets sinne också skapade de psykologiska förutsättningarna
för en imperialistisk politik. Han påpekar, att Lincolns
statssekreterare Seward, en af Förenta staternas verkligt betydande statsmän,
med en äkta Bismarcksk tankegång i yttre förvecklingar ville söka
ett medel att hafva den inre söndringen och hopsvetsa Södern och
Norden. Han framhåller slutligen, huru efter en tid af stiltje den
imperialistiska strömningen med Månan och Roosevelt som
banerförare lik en väldig våg bryter igenom på 1890-talet och tager gestalt
i demokraten Glevelands fanfarliknande Venezuelabudskap, i
annexio-nen af Hawaii, i eröfringskriget mot Spanien, i Panamakanalens
byggande och därmed i samband stående manipulationer för att bringa
kringliggande republiker under unionens faktiska domvärjo, i
sträfvandet efter hegemoniställningen i Stilla oceanen, i den ekonomiska
expansionspolitik i Ostasien och flerstädes, för hvilken präglats
slagordet dollardiplomati, och slutligen i den nuvarande regeringens
ingripande i Mexiko.
I slutpartierna af sin uppsats gör Oncken gällande, att vi med
sist angifna tilldragelser stå inför början af en ny epok i unionens
utveckling. Monroedoktrinen, ursprungligen präglad såsom ett
af-värjande memento åt Europa, bildar nu grundvalen för
nordamerikanska anspråk på ett slags uppsiktsrätt öfver hela den amerikanska
världsdelen, anspråk som säkerligen komma att fmna sin begränsning
endast i maktviljan hos uppåtsträfvande sydamerikanska republiker.
Unionens skiftande mellanhafvanden med de stater, som omge
Mexikanska golfen, peka hän på att i en framtid detta vatten skall blifva
ett nordamerikanskt innanhaf. Den största världshistoriska
betydelsen vill han dock tillmäta expansionen västerut, framträngandet i
Stilla oceanen. Äfven här stå vi enligt hans mening inför en
begynnelse.
»Westward the course of empire takes its way,
the first four acts already past,
a fifth shall close the drama with the day.»
Den Wilsonska eran kommer enligt Oncken härutinnan ej att göra
någon ändring. Den amerikanska imperialismen har äfven fredliga
metoder: den försmår ej heller nu att såsom på Jeffersons tid skruda
sig i världsfredsdrömmar och anordnar utförseln af fredstraktater med
traditionellt öfvermod gentemot det af sina rustningar kväfda Europa.
Denna imperialismens fredstaktik kommer att under Wilsons tid
träda mer i förgrunden än förut. Den demokratiska politiken
kommer kanske att sätta sina närmaste mål annorlunda, men den kommer
ej att bli en annan. Den har själf inga andra traditioner än
imperialismens. Äfven om den ville, skulle den ej kunna på grund af
förhållandenas makt. Ty bakom den står andan i hela den
amerikanska historien.
Att den historiska uppfattning Oncken framlagt har fog för sig,
lärer näppeligen kunna betviflas. Mot det bevismaterial, han
därvidlag framlagt, väga de invändningar, som framkommit från den be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
