Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Urladdningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-Urladdningen.-]{+Urladd-
ningen.+}
DAGENS FRÅGOR
De åskmoln, som så länge skönjts vid Europas politiska
horisont samt gjort atmosfären tung och tryckande, ha
omsider dragit upp på allvar och börjat urladda sig. Dundret pågår
nu som bäst, för tillfället öfverröstande bl. a. de historiskt skolade
profeter, som ända in i det sista förkunnade, att faran nog ej var
så öfverhängande, enär ovädret flera gånger förut bevisligen gått
förbi, fast det sett hotande ut. Blixtarna korsa hvarandra i alla
riktningar, skärande i ögonen på dem, som låtit inbilla sig, att ett
stormaktskrig af denna oerhörda omfattning numera helt enkelt vore
af ekonomiska skäl omöjligt, en »Europas synvilla». Redan ha
statistici uträknat, att öfver 60 procent af jordklotets fasta land
befinner sig i krigstillstånd, och ingen vet om ej blixten slår ned
inom våra egna landamären, eller åtminstone så pass nära dem, att
vi få än närmare känning af det stora ovädret än hittills varit fallet.
Blifve därmed hur som helst, så fängslar oberoende däraf det hemska
skådespelet allas uppmärksamhet. Begäret att söka få svar på
frågorna »hvarför» och »huru» är oss medfödt och döfvas ej ens af
närmare liggande egna säkerhetsomsorger, medan den politiska
naturrevolutionen som bäst pågår rundt omkring oss.
Redan föres sålunda, särskildt utomlands, en liflig, ej just af
vetenskapens kyliga opartiskhet präglad diskussion om ansvaret för
storkrigets utbrott. Stormaktskabinetten utsända sina blå, hvita,
orange-färgade och gröna böcker, omsorgsfullt arrangerade
dokumentsamlingar, afsedda att kasta all skuld på grannen och hjälpa till att sopa
rent för egen dörr, och i grofvare former och i lidelsefullare tonfall
fortgår samtidigt inom pressen denna egendomliga dechargedebatt med
stränga ansvarsyrkanden inför den riksrätt, som afses med det gamla
ordet om världshistorien som världsdomen. De neutrala staternas
medborgare böra så mycket som möjligt motstå frestelsen att
uppträda som advokater på ena eller andra sidan därvidlag, men helt
kunna ej heller de undgå att — till lägets klargörande för sig själfva
— göra sina observationer, »stafva och lägga ihop» efter bästa
förmåga.
Till en början är då att anteckna, hurusom man därute inom de
stridande lägren oftast mödar sig om att lägga den tunga
ansvarsbördan på någon viss af motsidans politiska märkesmän. Än heter det,
att krigsutbrottet vållats af kejsar Wilhelms omåttliga begär efter
Napoleonskt världsherravälde, än talas om huru den ryske diplomaten
Isvolskij skulle ha utropat »C’est ma guerre» (samma ord en falsk
tradition sedan 1870 tillskrifvit kejsarinnan Eugenie rörande det årets
våldsamma sammandrabbning); han skulle ha velat »taga hämnd för
Buchlau», inriktat hela sin sträfvan på att låta Österrike umgälla, att
han vid den bosniska krisens utbrott så grundligt drogs vid näsan af
grefve Aehrentahl. Än åter hänvisas till Isvolskijs nyss aflidne kollega
von Hartwigs verksamhet i Belgrad som bärare af det
Österrike-Ungerns Balkaninflytande och hela inre sammanhållning
underminerande Balkanförbundets idé o. s. v. Orättvisast torde därvid de
beskyllningar vara, som riktats mot kejsar Wilhelm. Det kan anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
