Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Gilbert Keith Chesterton. Af Ernst Nathorst-Böös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 ERNST NATHORST-BÖÖS
En öfverflödande vitalitet, en grotesk humor, som stundom
slår öfver i den rena .dårskapen — »om man är hofskämtare
får man vara hofnarr» — en sällspordt slagfärdig, slängig
kvickhet, satser, som nästan alltid äro paradoxalt tillspetsade, ett
lysande virrvarr af öfverdådigt raljeri och stilla humor utmärker
hans stil — han är Europas skoj friskaste författare, och den
enda frågan är, hvem som har mest roligt, läsaren eller han
själf. Han skyr ej retorisk ståt och ofta når han en stolt och
flammande vältalighet. Chestertons förmåga att beskrifva och
lefvandegöra egenartade själstillstånd och stämningar, hans konst
att med några ord väcka en obestämbar känsla, öppna ett vagt
perspektiv, låta en yttre obetydlighet förvandla en människas
hela stämning, är utomordentlig. Han är en mästare i att
genom en lätt antydan gifva den finaste karaktäristik. I
stämningsskildringarna och i de delikata landskapen lyser det
moderna sentimentet igenom med vek men konturskarp lyrism;
så i den klara och vemodiga sången till lady Joan Brett (The
Flying Inn), så i de virtuosa miljöskildringarna i The Innocence
of Father Brown. Ett citat från dessa: »Vintereftermiddagen
rodnade mot afton, och redan hvälfdes ett rubinfärgadt ljus
öfver de blomlösa rabatterna, uppfyllande dem, som det
föreföll, med de döda rosornas andar.»
Chesterton är framförallt stadens poet, och hans stad är
London; dess gator äro hans hemtrakt, den plats med hvilken
alla hans bästa minnen med smak af ädelt vin äro förknippade,
där hvarje trivial detalj får sin vackra betydelse, där t. o. m.
breflådan i hörnet har sin mystiska skönhet. »Hvarför skulle
det vara groteskt att säga, att en breflåda är poetisk, när jag
under ett års tid icke kunde se den röda breflådan i den gula
skymningen i en viss gata, utan att slitas sönder i mitt inre af
något, hvars hemlighet endast Gud känner, men som är
starkare än sorg och glädje» (The Napoleon of Notting Hill). —
Impulsen till detektivhistorierna har f. ö. gifvits af gatornas
rörliga lif, myllret af människor, ett ansikte, som dykt upp bland
mängden, en ljusreflex, som fallit på det, en hemlighet som
den afslöjat, i det ögonblick personen trott sig obevakad —
och vi äro mitt uppe i ett äfventyr.
Men detta är staffaget. Figurerna i Chestertons böcker? Jag
bortser från den fine och stillsamme, litet mystiske fader Brown
— och kan då svara: Männen äro glada och vilda som skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
