Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Svenska krigarbragder. Af Herman Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
SVENSKA KRIGARBRAGDER
Det är en lika utbredd som felaktig föreställning, alt i det moderna
kriget massan betyder allt, den enskilde intet, och att därför den
militära utbildningen går ut på att med förintande af individerna
skapa endast automatiskt verkande maskiner. Visst är det sant, att
en tillräckligt lång öfningstid är nödvändig bl. a. just för att de
tekniska färdigheterna, vanan vid de olika rörelsernas utförande,
marschförmågan, elddisciplinen och annat sådant, skola bli eit med
soldatens natur, så att i det afgörande ögonblicket exempelvis
handterande! af Mauser-mekanismen och den målmedvetna siktningen och
skottlossningen falla sig lika vant och naturligt som för jordbrukaren
greppet i plogens handtag eller för renskrifvaren förandet af pennan.
Men för den enskildes mod, intelligens, rådighet och vaksamhet finns
säkerligen fullt så godt utrymme nu som i »den gamla goda tiden».
Karaktäristiskt för nutidens bataljer är ju framför allt deras
utkämpande genom vidt utbredda skyttelinjer, som ofta förflytta sig i små
afdelningar och där den enskilde ligger i sin grop eller bakom sin
buske med närmaste kamrat kanske utom räckhåll. Just denna form
för striden ställer mycket stora anspråk på individens både snabbhet
i omdömet och kallblodighet, särskildt har underbefälet ofta vid
skyttelinjernas framryckning att handla på eget ansvar, och med den
starka afgången af befäl i striden måste äfven mannen i ledet, som
känner sig duglig därtill, vara beredd att när det behöfs rycka in i
de fallnas ställe och taga ledningen öfver sina kamrater. Den som
går fråm i skogen som patrullkarl kan nog också intyga, att det
gäller att ha både ögon och öron öppna — hela den egna styrkans
öde kan ju bero på hans vaksamhet. Nu liksom i forna dar ge för
visso krigets bistra villkor plats nog åt de elementära manliga
dygderna, dessa virtutes i ordets egentligaste bemärkelse, utan hvilka
hela krigsrustningen blir ett tomt skal -— likasåväl som de utan
tillräcklig utbildning och dugliga vapen blott kunna ge stoff till en
vacker tragedi.
Allt som kan väcka dessa egenskaper till lif är därför en god
gärning i försvarets tjänst. I hvad mån den verksamhet, som direkt
syftar åt sådant håll, är ägnad att nå sitt mål, det är en svår fråga,
som förmodligen icke kan besvaras ens af våra allra lärdaste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
