Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Världskrigets orsaker enligt socialdemokratisk uppfattning. Af Yngve Lorents - Fredrik Ström och C. N. Carleson: Världskriget, en mansålders stormaktspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 LITTERATÖR
landet», har uppkommit tack vare de härskande klassernas i
Tyskland af Bismarck uppammade eröfringslystnad.
Vid sidan af nationalismen sätter hr Ström kapitalismen,
milita-rismen och monarkismen. Kapitalismen är grundval till den moderna
imperialismen, som under den allt skarpare växande konkurrensen
mellan makterna oupphörligt ökat rustningarna och som erhållit en
för freden särskildt farlig form främst genom Tysklands frammarsch
med pansrad näfve. Hvad monarkien beträffar, förklaras den vara
»kapitalismens, nationalismens och militarismens verkställande utskott».
Monarkerna törsta efter krigets gloria, efter att få spela fältherrars roll
och efter att få hos folket uppjaga krigets lidelser, som komma det
att glömma sina klasstrider.
Samma grunduppfattning, som hr Ström företräder, kommer till
synes i redaktör C. N. Carlesons nyutkomna bok Världskriget, en
mansålders stormaktspolitik, ehuru han icke så skarpt formulerar
sina satser som den förstnämnde. Carlesons intresse är också ett
helt annat än Ströms. Denne lägger an på att i agitatorisk form ge
synpunkter för ett bedömande af krigets orsaker. Carleson afser
genom en kort öfversikt af de senare årtiondenas händelser måla en
historisk bakgrund åt den pågående kampen. Att han sträfvat efter
objektivitet betonar han i förordet, men han är icke blind för att
hans framställning fått en tonfärg, som vittnar om att »färgerna legat
på en socialdemokratisk palett». Nationalismen, lika väl som
kapitalismens brutala moral ha vid detta krig som så många andra visat
sina verkningar, och de kapitalistiska klassintressena ha drifvits fram,
hänsynslöst omhuldade af makthafvarna. Det är dessa, som velat
kriget. »Folken», säger Vorwärts, »voro fredliga.» Och liksom dessa
gjort stora ansträngningar för att förebygga kriget, men icke lyckats
därmed, därför att de »icke själfva bestämma öfver sina öden», har
man att härleda den krigiska branden till de krafter, som äro
verksamma i den borgerligt kapitalistiska samhällsordningen. Hvad de
härskande samhällsklasserna i delta hänseende uträttat, innebär deras
egen bankruttförklaring som nationernas herrar och ledare.
Detta domslut öfver de »härskande» klassernas ansvar för
världskriget synes ha till nödvändig förutsättning den uppfattningen, att
kriget icke skulle ha kommit till stånd, om de socialdemokratiska
principerna hade tillämpats såväl i fråga om de enskilda staternas inre
förhållanden som inom den mellanfolkliga sammanlefnaden. Det torde
icke vara förmätet, om man, lindrigt sagdt, uttalar tvifvel angående en
socialdemokratisk regims förmåga att obrottsligt upprätthålla en
fredlig politik. Redan erfarenheterna från de socialdemokratiska
metodernas våldsamhet, när det gäller tillvaratagandet af de egoistiska
klassintressena gent emot andras åskådning, gör detta tvifvel
berättigadt, och man har inga skäl att vänta, att partihatet, om trycket
»uppifrån» aflyfles, skall öfvergå i den ljufligaste fridsamhet mot
hvem, det vara må. Den internationella konkurrens, som nu
teoretiskt förbises, därför att den icke trycker direkt på
arbetarsammanslutningarna utan till det yttre drabbar endast de kapitalistiska ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
