Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- Dagens frågor
- Valutgången och Staaff parlamentarismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Valutgången och Staaff-parlamentarismen.
Efter 1911 års val till andra kammaren
med dess starka motgångar för det
konservativa partiet talades om ett jordskred, som ryckt undan marken för
de dittills maktägande och tvingade att ställa vår inre politik på helt
nya grundvalar. Omdömet innebar en själfklar öfverdrift, ity att
det tillmätte andra kammarens tillfälliga sammansättning en betydelse
för hela vårt statslif, hvilken på intet vis kunde sägas berättigad.
Att detta klarligen ådagalagts, är jämte beslutet i försvarsfrågan den
12 september kanske den förnämsta behållningen af 1914 års inre
politiska händelser i vårt land.
Det faller ingen in att förneka nödvändigheten i vår tid af
demokratiska styrelseformer eller vikten af nära samverkan mellan
riksdagen och Kungl. Majestäts regering. Men satsen, att den senare
måste helt bero af flertalet inom andra kammaren, var ett politiskt
slagord, och den tilltro, som vanns därför, berodde på
mass-suggestion i det liberala partiets intresse. Det forna majoritetsparti, som
nu under två valkampanjer med blott sex månaders mellanrum sett
sin siffra successivt sjunka från 101 till 71 och sist ned till 57,
har i själfva verket så bundit sitt öde vid den suggestionens
verkningar, att detta var besegladt, i och med att de sveko.
När 1895 de båda landtmannapartierna slöto fred i tullfrågan och
sammansmälte till ett, måste Stockholmsradikalerna, som förut tack
vare sin allians med gamla landtmannapartiet inom kammaren öfvat
ett oskäligt stort inflytande men nu sågo detta reduceradt, skapa sig
en ny operationsbas. Denna blef det i april 1895 under Jöns
Bromées och Fridtjuv Bergs auspicier konstituerade Folkpartiet, hvilket
från början enrollerade 32 man. Tämligen erkändt torde vara, att de
drifvande krafterna utgjordes af de dåmera i Stockholm bosatta forna
Verdandi-cheferna, särskildt David Bergström. Den väljareskara åter,
som skulle mobiliseras för att föra det nya partiet fram mot makten
och härligheten, bestod af Nordsveriges frihandelsvänliga allmoge,
de frikyrkliga elementen samt först och sist de under
socialdemokratiens banér organiserade arbetarskarorna. Valstriden 1896 ökade
ej direkt partiets numerär men tillförde kammaren de båda
blifvande höfdingarna Karl Staaff och Hjalmar Branting. Vid nästa
allmänna val, 1899, började åter organisationen att visa sina verkningar;
partiet själft steg till 46 man inom kammaren och kunde dessutom
räkna på samverkan med en manstark grupp af frihandelsvänliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0446.html
