Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Nykterhetslagstiftningens öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•M6 DAGENS FRÅGOR
individuell kontroll å inköp af spritdrycker, dock ej enligt något visst
system, utan öfverlåtande åt erfarenheten att här utfinna det bästa.
Handeln med andra alkoholhaltiga drycker kunde naturligtvis äfven
underkastas sådan kontroll, då den var förlagd i händerna på monopolbolag,
men måste ej så anordnas, om ej det visade sig att vissa slag däraf kunde
inträda som surrogat för spritdrycker. De kommunala myndigheternas
rätt att besluta, om handel med alkoholhaltiga drycker finge äga rum,
gjordes fullständig, m. a. o. det s. k. kommunala vetot infördes. I
öfrigt upptog förslaget från nykterhetskommittén vissa bestämmelser
orn försäljningstider o. d. med utelämnande af sådana restriktiva
stadganden, som visade sig ägnade att stöta allmänheten för hufvudet
utan att medföra afsedt gagn. Enskild import från utlandet medgafs,
dock i fråga om spritdrycker under vederbörlig kontroll.
Den ytterst svåra frågan om ersättning åt de näringsidkare m.
fi., hvilka genom förslagets införande af försäljningsmonopol på
vin och öl skulle blifva lidande, sökte förslaget lösa så, att det först
skulle träda i kraft 1921. Genom en så långt tillmätt öfvergångstid
kunde en utveckling i lugn äga rum och de vinhandlare, som vid
sidan af annat sålde vin, slutförsälja sina lager. Andra vinhandlare,
de som ej hade annan handel än vin, enbart eller i förening med
spritdrycker, bereddes en längre öfvergångstid i fråga om försäljning af vin,
ända till år 1939. Bryggerierna åter skulle hållas skadeslösa på sätt
ofvan sagts.
Den kommunala folkomröstningen upptogs ej i förslaget, ehuru
finansministern själf därför uttalade vissa sympatier. Dess tvifvelaktiga
värde i nykterhetsafseende och de stridiga uppfattningarna därom
ansågos fullt motivera denna uteslutning.
Redan vid sommarriksdagens början hade från liberalt och
socialdemokratiskt håll ingifvits motioner, i hufvudsak gående ut på
nykterhetskommitténs förslag. Bevillningsutskottet, som nu till behandling
fick upptaga hela materialet, ställde sig i hufvudsak på dessa
motioners ståndpunkt, likväl med upptagande däri af en del mindre
modifikationer från det kungliga förslaget. En minoritet från första
kammaren ställde sig reservationsvis afvisande till såväl motionerna
som det kungliga förslaget, hvilket ansågs ej tillgodose näringslifvets
berättigade kraf. En annan minoritet från andra kammaren upptog
i allt väsentligt Kungl. Maj:ts förslag. Detta blef ock första kammarens
ståndpunkt, hvaremot den andra biträdde bevillningsutskottets förslag,
m. a. o. i hufvudsak nykterhetskommitténs. Ett
sammanjämkningsförslag från bevillningsutskottet afslogs af första kammaren,
uppenbarligen för det lokala vetots skull, men antogs af den andra.
Därmed har för denna riksdag nykterhetsfrågan fått sin slutbehandling.
Detta nykterhetslagstiftningens öde vid försvarsriksdagen 1914 kan
uppenbarligen icke bero på sakliga hänsyn. Äfven den ifrigaste
anhängare af det lokala vetot måste ha sagt sig, att det enda hinder,
som den föreslagna reformen kunnat innebära för ett framtida
eventuellt genomförande af detta projekt, vore att den visade sig så
effektiv att längre gående ingripanden blefve omotiverade. Men nykterhets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
