Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Understödsverksamheten under krisen - Slöseri i ofredstider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 451
det därför af allra största vikt, att bestämmelserna för
statsunderstödets utgående rörande pröfning vid arbetsförmedlingsanstalt af de
sökandes villighet att mottaga lämpligt arbete på det noggrannaste
tillämpas, och att förflyttningar af arbetslösa till annan ort, om så
kräfves, på allt sätt påyrkas och underlättas. Äfven borde
samarbete sökas med vederbörande fackföreningar, hvilka säkerligen ha
stora möjligheter att härvidlag öfvertyga sina medlemmar och som
ej böra ha något intresse i att arbetskraft i onödan hopas inom deras
verksamhetsområden.
Emellertid komma alltid att kvarstå en mängd fall, då arbetare
af hvarjehanda orsaker icke kunna lämna sin nuvarande hemort.
Här bör den andra sidan af problemet med arbetsmarknadens
ord-nnnde finna åtminstone delvis sin lösning därigenom, att kommunerna
såsom villkor för arbetslöshetsunderstödens utdelande sätta
undersökning, huruvida den arbetslöse icke kan få tjänst som frivillig,
under pågående mobilisering. Det är ju fullkomligt orimligt, att det
allmänna skall betala understöd åt vapenföra arbetslösa och i stället
mobilisera personer, som ha full sysselsättning.
Då inga af dessa utvägar stå öppna, är det säkerligen i flertalet fall
bättre under nuvarande förhållanden att lämna arbetslöshetsunderstöd än
att fastlåsa kapital i stora, icke omedelbart nödvändiga offentliga arbeten.
På så sätt skulle arbetslösheten under krisen och dess följder
kunna effektivt bekämpas och ett oändamålsenligt användande af
våra i dessa tider mer än någonsin dyrbara tillgångar undvikas.
Den kanske något planlösa sparsamhetsifver, som
uppblossade omedelbart efter det stora krigsutbrottet, synes
för närvarande ha efterträdts af sin direkta motsats. Tidningarnas
kåsörer af båda könen berätta med patriotisk glädje om det nya
uppsvinget i lyxutgifter för mat och dryck, kläder och nöjen; och
dessa folkets rådgifvare framställa i vältaliga ord slöseriet som en
hög nationell plikt, enligt det gamla receptet, att man skall köpa
många sidenklänningar och göra många middagar för att dymedelst
»skapa arbetstillfällen» och »sätta pengar i omlopp». Tanken är
likartad med den som uppmuntrar dyrbara välgörenhetsfester för att
öfverskottet skall komma de fattiga till godo. Den nya lärans
hållbarhet kan då kanske anses värd en hastig granskning.
Till en början må man ha rätt att protestera emot densamma
af rent moraliska skäl. Intet är mindre ägnadt att skapa samhörighet
i ett folk än om de djupa leden i särskildt svåra tider se
uppmaningar till de bättre situerade att fortsätta med lyx och nöjen
oberoende af folkets trångmål; äfven om det vore sant, att folkets
väl därigenom befordrades, skulle ingen tro det.
Men det har ej ens förtjänsten att vara sant. Välgörenhetsfestens
lilla öfverskott kommer de behöfvande till godo, men det öfriga har
tjänat de fås njutning i stället för de mångas nödtorft. Nej —
invänder man — de många ha ju därigenom fått »arbetstillfällen».
Då må det frågas; tror man på allvar, att någon afsevärd del ät
Slöseri i
ofredstider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
