Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Förgripelserna mot den neutrala handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 DAGENS FRÅGOR
De stridande ha till en början genom ytterst vidsträckta
exportförbud afstängt i det väsentliga all mera betydande utförsel.
Åtgärden är en intern angelägenhet men får folkrättslig betydelse, i
den mån vederbörande stat tidigare genom fördrag förbundit sig att
afstå från dylika förbud. En dylik förbindelse föreligger exempelvis
i 1911 års svensk-tyska handelstraktat: väl erkännes, att exportförbud
kan utfärdas »beträffande krigsförnödenheter under utomordentliga
omständigheter»; men det är svårt att se, huru kali, superfosfat eller
artificiella färgningsämnen kanna rubriceras som krigsförnödenheter.
För neutrala stater lära väl som regel dylika förbud kunna lindras
eller helt häfvas genom s. k. exportlicenser, hvilkas beviljande
emellertid plägar vara förenadt med mycket eftertryckliga försäkringar från
neutrala sidan, att det exporterade godset icke får användas annat än för
inhemsk konsumtion. En viss godtycklighet i behandlingen af olika
neutrala stater lärer knappast härvid kunna vara utesluten. Onekligt är
väl, att den kontroll öfver den ena eller andra statens konsumtion af
vissa dylika exportvaror, som de krigförande stundom velat tillvälla sig
i ersättning för licenserna, icke står rätt väl samman med respekten
för hvarje enskild stats själfbestämmanderätt.
Några formliga blockadförklaringar ha hittills knappast förekommit
under kriget utom den för Antivari. Under sådana förhållanden bör
den neutrala sjöfarten kunna fortgå obehindradt till och från bägge
de stridande sidornas hamnar, naturligtvis med de inskränkningar, som
vållas af minspärrningar jämlikt åttonde konventionen i Haag .1907
eller af de kryssande eskadrarna i hvarje särskildt fall. Huru det
därvidlag för närvarande är, kan bäst bedömas af det uppseende,
som väcktes af underrättelsen (den 3 nov.), att skeppning af bomull från
U. S. A. till Tyskland och omvändt af tyska kemikalier och
färgämnen till Amerika tagit sin början, under amerikansk flagg
naturligtvis. Då ingen förklarad och effektiv blockad föreligger, och då
de ifrågakommande varorna icke äro krigskontraband, borde en
dylik trafik helt enkelt vara själfklar. I själfva verket synes den ha
köpts därigenom, att tyska regeringen lofvat att ej besvära amerikanska
fartyg, destinerade till ryska hamnar.
Hvad som för närvarande mest besvärar den neutrala sjöfart,
som kan bestå trots exportförbud och leta sig väg förbi flottor
och minfält samt undgå lömskt kringdrifvande minor, är väl
krigs-kontrabandsbegreppets tillämpning. Den mycket omtalade
Londondeklarationen, som allmänt erkänts som basis för de nu tillämpliga
reglerna, har gifvit ganska klara grundsatser: som krigskontraband skola
anses varor, hvilka direkt äro ägnade för krigsbruk, därest de
omedelbart eller bevisligen genom mellanhand gå till fiendens område
(ovillkorligt eller absolut krigskontraband), samt få förklaras äfven varor,
som ägna sig både för fredligt och krigiskt bruk, i de fall då dessa
äro direkt destinerade till fiendens väpnade styrkor eller
statsmyndigheter (villkorligt eller relativt krigskontraband). Då vidare
kontrabands-förklaringen icke innebär mera, än alt vederbörande krigförande
förbehåller sig rätten att förfara summariskt med angifna slags varor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
