Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Förgripelserna mot den neutrala handeln - Reservbefälsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— — La liberté pour les neutres d’expédier dans les ports de commerce
non blocqués des belligérants des cargaisons de vivres à l’usage de la population
civile est en effet d’une importance tellement vitale pour un pays comme
l’Angleterre qui importe la plus grande partie de ses approvisionnements, que
le peuple britannique aurait vraisemblablement entrepris une grande guerre
pour défendre la doctrine d’après laquelle le blé et la viande ne sauraient
être déclarés contrebande, à moins d’être destinés à l’armée ou la marine
ennemies ou à une place assiégée de l’ennemi.
[-Reservbefäls-frågan.-]
{+Reservbefäls-
frågan.+}
Om i ett allmännare sjökrig, exempelvis mellan England och
Frankrike, fortsätter Lawrence, någondera sidan tillämpade alltför
hänsynslösa krigskontrabandsregler, kunde det icke dröja länge, förrän »de
neutrala makterna gåfve uttryck åt energiska protester och i brist på
omedelbara eftergifter förenade sig i krig emot densamma»
(les puissances neutres fissent entendre des protestations énergiques et, faute
de concessions immédiates, s’unissent contre elle dans la guerre).
Man torde knappast kunna kraftigare eller mera träffande, än den
engelske lärde här gjort, framhäfva den neutrala handelns berättigade
intressen vid sjökrig eller de åtgärder, med hvilka dessa intressen
eventuellt måste tillvaratagas. Nu befinner sig i själfva verket den
neutrala handeln just i det predikament, som Lawrence supponerade.
Reservbefälsfrågans läge har varit en ganska pinsam
öfverraskning för dem, som trott den efter så många
mödor antagna nya härordningen vara en för den närmaste framtiden
betryggande lösning af försvarets viktigaste uppgifter, och som ansett
den nuvarande regeringen bättre än någon annan skickad att föra den
stora reformen ut i lifvet. Trots att studenter i de flesta länder ha
en betydligt kortare militärutbildning än andra värnpliktige, har den
svenska högskoleungdomen allmänt begärt den längre utbildningstid,
som skulle råda bot på befälsbristen; och medan det behöfdes ett
världskrig för att förmå de motspänstiga yrkespolitikerna till eftergift
i afseende på tillräcklig öfningstid för andra unge män — hvilkas tid
mänskligt att döma borde vara mindre dyrbar för landet än den
studerande ungdomens — gingo alla partier från början villigt med
på att tillmötesgå försvarets kraf på studenterna, såsom i och för sig
var rätt och billigt. Nu befinnes det emellertid, att man härmed
icke alls har sörjt för reservbefäl i det nuvarande läget; och då det
knappast ser ut som om Europa skulle ha lust att vänta på
genomförandet af vår nya härordning, kunna vi trots allt i det afgörande
ögonblicket komma att stå utan befäl för våra reservformationer.
Det förefaller, som man utan skada kunde ha tänkt på detta från
början. Men äfven om det ej rimligtvis kan förevitas någon att ej ha
förutsett världskrigets utbrott just i år, så förstår man i alla fall icke,
hvarför ej efter krigsutbrottet den ursprungliga propositionen kunde
ha kompletterats med en för ändamålet erforderlig bestämmelse.
Världskriget har medfört större rubbningar än så i uppgjorda planer;
och exempelvis värnskatteförslaget ändrades af Kungl. Maj:t själf
genom en af kriget föranledd ny proposition.
Nu är det emellertid ovisst, om något tillägg till värnpliktslagen öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
