Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Forum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig den ena eller andra af motsidans politiska tidskrifter» — ett
prof på tillämpadt frisinne, som framkallade en tämligen tydlig
reprimand i det andra liberala hufvudorganet, Göteborgs
Handelstidning. Erkännas skall också villigt, att D. N. för egen del ingalunda
gjort sig skyldig till någon bojkottspolitik — tvärtom ha relationerna
mellan D. N. och Sv. T. varit, om icke hjärtliga, så i stället desto
mera täta, och beredt sistnämnda part synnerlig fägnad.
Nu efter fyra år föreligger det efterlysta liberala organet i form
af veckotidskriften Forum (Alb. Bonniers förlag, Stockholm, 4:o, pris
per årg. 5 kr., per kvartal 1:25, lösnummer 0:10), och det är med
godt samvete, som man kan förorda motsatsen af det behandlingssätt,
som Dagens Nyheter ansåg vara tillrådligt gentemot en politisk
motståndare. För hvar och en, som anser en politisk riktning,
arbetande för de liberala idéernas förverkligande, alltjämt vara ett viktigt
instrument i partilifvets äfven i bästa fall något disharmoniska
orkester, ter det sig naturligtvis som synnerligen önskvärdt, att dessa
idéer få möjlighet att komma till tals på ett högre plan än i den
af dagspolitiken och personhänsynen alltid mer eller mindre —
oftast mer — influerade partipressen. Af de fem nummer, man
hittills sett af tidskriften, förefaller det också, som om den redligt
sträfvade i antydd riktning. Hvarken dess redaktör, professor Torgny
Segerstedt, eller med få undantag den hittills kända
medarbetarstaben ha heller framträdt som aktiva politiker, hvilket ju alltid ökar
utsikterna till oberoende af partibanden. Redan den omständigheten,
att redaktionen åt en militär sakkunnig, kapten J. Hallgren,
uppdragit att i nummer efter nummer ge en kort faktisk redogörelse för
Världskriget, kan ju, om man så vill, betraktas som ett tilltalande
afsteg från liberala regeringsprinciper. Framför allt framträder
emellertid tidskriftens frigjordhet gentemot den ortodoxa partidogmatismen
i lektor Karl Starbäcks mycket uppmärksammade artikel Om
orsakerna till det liberala nederlaget, där kritikens udd endast
skärpes af förf:s oanfäktbara egenskap af gammal färgäkta radikal.
Uppsatsernas ton är genomgående saklig, och frånsedt professor Hans
Larssons kanske lite billiga vidräkning med sin kollega Rudolf
Kjelléns s. k. maktfilosofi — i hvars mantel kritikern med ett icke ovanligt
men lika fullt oberättigadt handgrepp vill insvepa hela den unga
konservatismens idériktning — har icke ens något stort utrymme
hittills upplåtits åt den egentliga polemiken.
Mesta stoffet till kritik ger egentligen redaktionens egen anmälan
i första numret. Äfven den äger åtskilliga sympatiska drag, och på
intet sätt skall bestridas värdet af att »personlighetens fria
utveckling» och »människans personliga kultur» konsekvent, eftertryckligt
och t. o. m., om så skulle vara, ensidigt häfdas i en tid, som i så
hög grad som vår är »masskulturens». Däremot må — äfven i en
välkomsthälsning till en aktad och värderad motståndare — en
bestämd gensaga inläggas mot alla försök att för det liberala partiets
räkning monopolisera »rättfärdighetskrafvet». Det krafvet tillåter sig
i all skröplighet äfven motsidan förfäkta — det är bara så, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
