Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Dagens frågor
- Forum
- En gengångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meningarna kunna vara något delade om hvad som är rättfärdigt
och inte. Särskildt inom ett parti, där man så energiskt brukar
protestera mot den s. k. patentpatriotismen, bör man vara försiktig
att mot sig själf vända förebråelsen för egenrättfärdighet.
Det är för öfrigt ganska farligt att på det viset måla ett
idealkonterfej af sitt parti, inför hvilket originalets skavanker måste
framträda på ett nästan humoristiskt sätt. I hvad mån det liberala
partiet under sin — kanske ej helt och hållet försmådda — makts
dagar mäktat omsätta rättfärdighetsprincipen i verkligheten, belyses, om
man tänker efter de stillsamt formulerade ordalagens innebörd,
redan skarpt nog af slutklämmen i lektor Starbäcks ofvan omtalade
rannsakning af det egna partiets fel, där han såsom ett önskemål,
framvuxet ur de senaste årens politiska händelser, anser sig behöfva
för de sina framhålla ett så elementärt rättfärdighetskraf som detta:
»Ärligt sinnelag inför hvart problem till förutsättningslös och saklig
utredning; hänsynen till de politiska makternas spel bör alltid vara
en cura posterior.»
En gengångare.
I uppsatsen »England» i detta häfte påpekas, hur alltigenom
franska våra andliga inflytelser voro minst fram till år 1870,
äfven då idéerna ursprungligen härstammade från andra håll. En
just publicerad framställning, Arbetet, samhället och socialismen,
utarbetad af aflidne kommendörkaptenen K. T. G. Keyser för några
af honom hållna föreläsningar hösten 1872 och i bearbetad form nu
utgifven af författarens son, revisor Alban Keyser (Sthlm, A.-B. Ljus
1914, 189 sid., 3 kr.), utgör ett lefvande vittnesbörd om den
ultra-individualistiska svenska radikalismens rötter. Hela
samhällsåskådningen är uppbyggd på »den politiska ekonomien», sådan författaren
— eller författaren och utgifvaren — känna den; och bland »de
framstående män, hvilkas verk detta (nationalekonomiens utveckling) är»,
nämnas: J. B. Say, Blanqui ainé, Wolowski, Mac Culloch, Jos. Garnier,
Rossi, Mich. Chevalier, Bastiat, Herb. Spencer, J. Novicow — alltså,
utom J. B. Say, ingen af vetenskapens verkliga grundläggare eller
banbrytare men däremot hela raden förflackade franska popularisatorer af
idéer som de endast delvis förstått. Författaren står också helt och
hållet i bann af dessa franska harmoni-ekonomer, han bygger på
»människans naturliga rättigheter» — uppenbarligen en lika metafysisk
och lika obestämd utgångspunkt som försynens af förf. strängt
förkastade rådslag — och på »det frivilliga aftalet», med hvilkas hjälp
han kommer till ett resultat, som »torde kunna göra anspråk på att
vara lika oemotsägligt som någon matematisk sanning». Denna, såsom
häraf framgår, exakta vetenskap har sedan, sannolikt i allmänhet af
utgifvaren, gjorts mera njutbar genom en hel del belysande citat från
H. T. Buckle, olika upptäcktsresande, »den framstående författaren
Hjalmar Söderberg» och Hallenbergs Gustaf II Adolfs historia, hvilket allt
ytterligare förstärkt dess karakteristiska färg från den materialistiska
vulgärfilosofiens tidsålder. På dessa grundvalar utdömas å ena sidan
Ricardos jordränteteori och Malthus’ befolkningsteori, hvilka såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0521.html
