Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - En gengångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starkt disharmoniska voro de franska harmoni-ekonomerna en nagel
i ögat, och å andra sidan de »egalitära» och »kommunistiska»
teorierna, d. v. s. den för-marxistiska socialismen. »Då socialisterna
angifva samhällets sjukdomar, ha de vanligen rätt; men vid
angifvandet af botemedlen ha de det beklagligen icke; ty de förstå icke,
att naturen här som alltid är den egentliga läkaren.»
Allt är hjälpt med »naturen», och nationalekonomien som någon
slags social naturlära pressas långt öfver bristningsgränsen — långt
öfver hvad den verkliga vetenskapen förmår och sålunda än längre
öfver förmågan för dess förflackade kopia. Så t. ex. talar
nationalekonomien i all anspråkslöshet om de faktiska behofven och medlen
för deras täckande, men inlåter sig alldeles icke på den metafysiska
frågan, om behofstäckningen skapar lycka. I denna bok får
emellertid vetenskapen besvara den besvärliga frågan om »det närmaste
villkoret för att vara lycklig», hvilket är »tilltagande förmåga af behofvens
uppfyllande». Motfrågan för nutidens människor blir då antagligen:
är närmaste villkoret för att vara lycklig tilltagande förmåga att täcka
exempelvis sprit-, opie- eller morfinbegär? Härpå har författaren intet
annat svar än att »de onaturliga passionerna, hvilka äro för oss
olycksbringande (!), ha tillkommit såsom ett slags surrogater, då de
naturliga icke kunna tillfredsställas». För en konsekvent tro på
naturens felfrihet kan det emellertid ej finnas något onaturligt, och som
man ser saknas också här alla tecken hvarpå man kan känna igen
det. — Fortsättningen är början lik. Skatteväsendet har t. ex. alltid
varit en svår stötesten för dem som sökt uppbygga samhället på det
frivilliga aftalets grund; ty det förefaller ju uppenbart, att man betalar
skatt af nödtvång och ej af fri vilja. Författaren af det föreliggande
arbetet löser emellertid uppgiften genom att låta skatten utgå i
förhållande till den skattskyldiges konsumtion; ty om denne anser sig
för hårdt beskattad, kan han, menar förf., minska sin konsumtion
och är därmed fri. Lika gärna kunde man förklara den numera rätt
allmänt öfvergifna skatteform uppbyggd på det fria aftalet, som
tillämpades af medeltidskungarna emot tidens kapitalister, judarna, i
det att man drog ut deras tänder, om de vägrade att betala hvad
kungen behöfde. Föredrogo de då att betala framför att mista
tänderna, »så vore detta» — för att tala med förf. sid. 115 — »ett bevis
att den nya beskattningen vore i öfverensstämmelse med gällande
värden och således rättvis».
Man kan häraf förstå, att icke heller vederläggningarna af
socialismen kunna vara mycket djupgående. I själfva verket visar denna
skrift ett värdefullt historiskt faktum, nämligen den äldre socialismens
stora teoretiska öfverlägsenhet öfver — väl att märka — icke den
verkliga klassiska nationalekonomien men väl dess franska eftersägare.
Författaren utlofvar (sid. 104) till exempel ett bevis för att den ojämna
förmögenhetsfördelningen, långt ifrån att vara en följd af den
ekonomiska friheten, tvärtom är en följd af tvång och förtryck. Såvidt
man kan finna, infrias emellertid icke detta löfte, såvida orsaken icke
skulle vara — äktenskapet, genom hvars instiftande såsom förpliktande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
