Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Tysklands ekonomiska utveckling under senaste århundraden. Af Gustav von Schmoller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLANDS EKONOMISKA UTVECKLING 525
tin i sin makt och kunde nätt och jämt behålla sin andel i
Östersjöhandeln vid sidan af Holland, Sverige och Polen. Ännu en
tid fortfor Brandenburg-Preussen att vara hufvudsakligen en
stark makt till lands, och de största omsorger måste ägnas åt
att leda varuutbytet mellan Östeuropas råämnen och
Västeuropas industriprodukter åtminstone till någon väsentlig del öfver
den preussiska staten.
Alla dessa åtgärder förvandlade Preussen från en helt fattig
till en framåtskridande agrarstat och samtidigt till en
uppblomstrande industristat, hvars styrka efteråt möjliggjorde fri- <
hetskrigen 1813—15, tullförbundet 1834 och Tyska rikets
grundande 1866—70, ehuru först en obeslutsam och sedan en
romantisk kung regerade 1797—1860 samt hindrade åtskilliga eljest
möjliga framsteg.
De oerhörda kraftansträngningar, som befrielsekrigen kostat
Preussen, fingo icke en däremot svarande lön vid
Wienkongressen. Det tillkämpade sig med stor möda samma geografiska
utsträckning och samma folkmängd som 1806, och dess område
sönderföll i tvä från hvarandra skilda hälfter; så bestämde dess
fiender för att stäcka dess kraftökning. Tysklands medelstora
stater, i synnerhet Bayern, Wurtemberg och Baden, hade
gynnade af Napoleon vuxit betydligt i storlek; några hundra
småstater hade försvunnit. Tillsammans med de medelstora
staterna och de kvarvarande småstaterna samt Österrike bildade
Preussen 1814—66 det tyska förbundet, en lös, på traktater
hvilande förening, hvars enda gemensamma organ,
förbundsdagen i Frankfurt a. M., endast enhälligt kunde fatta beslut
och följaktligen arbetade mycket tungvindt men för det mesta
blef overksamt.
Under sådana förhållanden måste Preussen se till att hjälpa
sig själft. Dess författning var fortfarande oinskränkt monarkisk,
under det att de sydtyska staterna efter en kort period af
upplyst despotism (1789—1815) inträdde i en sera af liberal
kon-stitutionalism och Österrike under Metternich försjönk i
reaktionär dåsighet, som betydde ett fullständigt stillastående och
afstängning från den öfriga världen till hvad pris som helst.
Till denna Österrikes lojhet utgjorde Preussens inre politik och
näringspolitik en fullkomlig motsats genom sin stora aktivitet,
i trots af att det fortfor att styras enväldigt. Omkastningen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
