- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 /
550

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Två fasader. Clasons bank och Westmans rådhus. Af Ragnar Josephson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

550 RAGNAR JOSEPHSON

Westman har i sitt rådhus sökt sig tillbaka till svensk
profanarkitekturs första rika blomstring, till Vasarenässansen.
Rådhuset är en senfödd ättling af det mäktiga Vadstena slott. Och
liksom denna monumentala skapelse till sin uppkomst och till
sin art såväl är ett medeltidens stränga fäste som ett
renässansens stolta palats, så är ock rådhuset ett Glimmingehus och en
Vasaborg: byggnadskroppen är tung, slät, oprydd, ovilligt
sönderbruten af fönsterhål, nästan hotfullt allvarsam; men
uppställningen är genomfördt symmetrisk och proportionerna afvägda,
beräknade, utan spår af tillfällighet.

Framför allt följer rådhuset sin öfver 300 år äldre frände i
byggnadsmassornas gruppering å hufvudlängan: en
trappstegs-formig stegring upp mot midttornet. Å Vadstena slott uppnås
detta genom de flankerande bastionernas låga rundlar; här äro
dessa utbytta mot låga, i hufvudlängans riktning gående flyglar.
Den koncentrering mot midten, som detta byggnadssätt innebär,
gör tornet till anläggningens egentliga kärna och hufvudparti.
Men Vadstenatornet saknar den mäktighet och pondus, som de
stigande byggnadsmassorna förespå och kräfva. Det höjer sig
obetydligt öfver husets takås och är krönt af en långt utdragen
huf; hufvens lätta, alltför graciösa karaktär förklaras af att den
ej är den ursprungliga, utan senare tillkommen.

Rådhusets torn däremot, kvadratiskt som sin föregångare, är
af en förkrossande väldighet. Det höjer sig, tungt och värdigt,
högt öfver sin omnejd. Dess murar äro massiva som ett
medeltida kyrktorns. Gluggarna, som sparsamt släppa in ljus till det
inre, äro små som skottgluggar i en fästning; med deras
litenhet som mått får tornet skenbart än större dimensioner än det
äger. Och på detta homogena fyrkantiga block hvilar den
kraftiga undersätsiga hufven, af en form, som för tanken på Gustaf
Vasas Gripsholm.

Rådhusets murar äro hvitslammade; tegelstrukturens
ornament genomtränger den grå ytan. Detta förfaringssätt, som
skänker en osmyckad mur lif, har hemortsrätt å den tid, som
rådhusets anor tillhöra. Vi veta till exempel, att den
konungslige byggmästaren Johan III år 1572 befallde, att byggnader vid
de större gatorna i Stockholm skulle hvitmenas; och gamla slotr
tet var rappadt, »för att gifva det utseende af sandsten», säger
Whitelocke. Öfverensstämmelsen med Vadstena slotts grå, i
kalksten utförda yta blir äfven genom slamningen större, än om
teglet förblifvit bart.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free