Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Litteratur
- Lasse Lucidor. Af O. Wieselgren
- E. A. Karlfeldt: Skalden Lucidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
LASSE LUCIDOR
E. A. Karlfeldt: Skalden Lucidor. Med illustrationer från dåtidens
Stockholm efter Erik Dahlbergs originalteckningar. Stockholm, Norstedt 1914. 131
sid., 3:25, inb. 5:—.
Lasse Lucidor, eller för att nämna honom med hans rätta namn,
Lars Johansson, har alltid varit en gestalt kär för poeterna.
Visserligen hade man länge blott en tämligen knapphändig kännedom om
hans lefnadshistoria, men det man trodde sig känna till var desto
mer intresseväckande. På grundval af en helt flyktig anonym notis
i den Palmsköldska samlingen i Upsala Universitetsbibliotek uppstod
så småningom, genom samverkan af en rad af litteraturhistorici, hvilka
samtliga visste lika litet om saken, en tradition som gjorde honom
till hufvudperson i en kärleksroman, där en ung adelsfröken vid namn
Magdalena Sjöblad spelade rollen af hjältinna. Förbindelsen mellan
de begge älskande uppgafs emellertid hafva blifvit bruten, hufvudsakligen
på grund af dåtidens stränga uppfattning af det otillåtliga i äktenskap
mellan frälse och ofrälse; och som en medelbar eller omedelbar följd
af denna högst bedröfliga erotiska desillusion skulle Lucidor allt mer och
mer ha börjat förfalla, till dess han slutligen fann en om också i
borgerligt hänseende beklaglig så dock ur poetisk synpunkt lycklig död
vid ett kroggräl på Munkens källare i Stockholm på hösten år 1674.
Denna tradition fixerades som ett litteraturhistoriskt faktum af
Atterbom i Svenska siare och skalder samt fick sin poetiska bearbetning
i Carl Oscar Wijkanders skådespel Lucidor, hvilket uppfördes för första
gången på Kungl. Teatern i Stockholm den 27 mars år 1854 och vann
mycket stor framgång. Hufvudfiguren, den ädle, af sin samtids
ståndsfördomar och trångsynthet till undergång bragte skaldeynglingen, var
just i tidens smak — man må erinra sig att dramat framkom vid
en tidpunkt, då representationsreformen sedan länge var aktuell —
och recensionerna i huvudstadspressen vittna samtliga om publikens
lifliga intresse för dramat. Posttidningen ägnade detsamma tvenne
artiklar, där dess goda sidor vederbörligen framhäfdes; »det har
förtjänsten att väcka deltagande för poesiens alltför ofta styfmoderligt
bemötta konst och genom detta samma deltagande omgifva skalden
äfven i hans armod, hans förtviflan, hans förnedring med en kärlek,
besläktad med det ljus, för hvilket han lefver, om ock ett illa
beräknadt lif». Dock påpekade recensenten att författarens bild af Lucidor
måhända ej i alla punkter öfverensstämde med verkligheten. Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0581.html
