Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Korrespondens i krigstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I konferensens 11:te konvention föreskrefs sålunda, att på neutrala eller
fientliga fartyg påträffade brefpostförsändelser skola, vare sig de äro
af officiell eller privat natur, vara okränkbara samt snarast möjligt
befordras till sina bestämmelseorter. Mot detta aftals giltighet kan
icke ens invändas, att det ej blifvit ratificeradt.
Om enskilda få sina intima bref perlustrerade i resp. postverks
svarta kabinett, kan väl knappast hjälpas, hur obehagligt det är. Att
som förr skicka brefven med säker lägenhet beifras numera än strängare
än i forna dagar, då folk roade sig att dymedelst af
sparsamhetsskäl »bedraga postverket». Viktigare än det privata intresset är
naturligtvis det offentliga, ty statsmyndigheterna kunna själfklart icke lika
lugnt finna sig i, att deras instruktioner och meddelanden
genomforskas, deras nyhetskällor kontrolleras och upplysningarna kanske rent af
gallras. Därför har väl tidens tvång allestädes fört med sig, att nu liksom
förr i världen viktigare försändelser måste besörjas genom kurirer.
Huru säker är denna väg? Depeschrätten hör så att säga till
folkrättens abc. Så länge det råder fred mellan ett par stater, skola
ovillkorligen pass ömsesidigt utställas för de officiella kurirerna samt
obrottsligen respekteras: intet kvarhållande eller hejdande får äga rum, ingen
undersökning af deras medförda bagage företagas ens för
förtullning, än mindre deras medbragta försändelser underkastas någon
granskning. Välvillig stats kurir passerar; fientlig stats arresteras —
kort och godt. Historien vimlar likväl af exempel på, att denna
s. k. själfklara grundsats inte alls blifvit oförbehållsamt respekterad. År
1800 vägrade regeringen i S:t Petersburg den engelske ministern de
begärda kurirpassen. Februari 1808 fick visserligen von Stedingk
efter mycket besvär sådant pass men ställdt för en sådan route, att
kurirerna först efter krigsutbrottet anlände till Stockholm. Det mest
celebra kuriröfvervåldet torde varit Sinclairska mordet; om man i
andra fall icke gått till dråp på budbäraren, så har hans fasttagande
och försändelsernas öppnande eller rent af konfiskering nog
förekommit ej så sällan. På hösten 1699, när det höll på att draga ihop
till anfallet mot Sverige, blef en svensk kurir från Köpenhamn
öfverfallen i en skog på vägen till Helsingör; två maskerade ryttare
hejdade honom och aftvungo honom under hot till lifvet hans viktiga
paket; framställda klagomål ledde ej till någon reparation, desto mindre
som den ena stråtröfvaren under masken igenkänts som själfve
utrikesministerns koppärrige betjänt.
Det har varit under allmänt krigiska tider samt inför hart när
omedelbart fredsbrott, som dylika våldsgärningar öfvats.
Tidsafståndet har nog ej ändrat mera, än att äfven de kurirer, som nu i
expresstågens kupéhörn ila mellan Europas hufvudstäder, kunna riskera
en del liknande fastän något mindre hårdhändta närgångenheter, som
deras tidigare kolleger fingo erfara vid färderna på hästryggen.
Däremot torde förhållandet vara, att sådana närgångenheter nu betraktas
såsom vida allvarsammare öfvergrepp ån förr; sådant följer af det
moderna samfärdselväsendets hela teknik. Men summan är, att inte ens
af folkrättens abc kvarstå i dessa dagar många bokstäfver ograverade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
