Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Dagens frågor
- Den inre och den yttre politiska krisen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den inre och den yttre politiska krisen i England.
Det är nog inte många svenska
tidningsläsare som observerat och lagt på
minnet ett par ord i något Londontelegram i medio af september,
som talade om ett afbrott i den enighet alla partier emellan, hvilken
visats i parlamentet allt sedan krigets början. De, som haft engelska
tidningar till sitt förfogande, kunde emellertid af Bonar Laws
anförande den 15 september i någon mån inhämta, hvilken utomordentlig
förbittring ministärens inrikespolitiska utnyttjande af kriget väckt. Den
demonstration som följde var också ägnad att belysa huru stor
spänningen är. För att uttrycka det kraftigast möjliga ogillande af
ministärens uppträdande aftågade unionistpartiet in corpore ur
underhusets sal, sedan partiledaren talat. Midt under brinnande krig är
ju en dylik, i och för sig enastående demonstration bevis för en djup
bitterhet i känslorna.
Sedan dess har emellertid tystnad mestadels rådt i ämnet.
Emellertid har nu ett uttalande framkommit från så auktoritativt håll som
möjligt, nämligen i Quarterly Review. Denna tidskrifts ställning
och dess mer än hundraåriga traditioner göra hvad som yttrats i hög
grad anmärkningsvärdt. — I det referat, som här skall ges,
förekomma af naturliga skäl endast den åsyftade artikelns egna omdömen.
Som bekant utgjordes hufvudtvistepunkten i den strid som förde
England ända till det öppna inbördeskrigets brant af ministärens
vägran att låta Home Rule-frågan dragas inför valmännen. Ministären,
helt och hållet beroende af det irländska partiets röster, fann sig
förhindrad att medgifva en vädjan till valmännen, hvilket allmänt ansågs
skola betyda detsamma som den liberala majoritetens fall eller
åtminstone en så högst betydande nedgång, att det skulle bli omöjligt
att upprätthålla fiktionen om ett af folket i val åt regeringen gifvet
mandat att införa Home Rule, sådan som irländarna kräfde den som
pris för den liberala ministärens vidmakthållande. Denna tidskrifts
läsare veta huru denna konsekvens af parlamentarismen ledde ända
till tvenne upproriska arméers organiserande på Irland och till
situationer, fullkomligt oförenliga med laga makt och ordning (se årg.
1913, sid. 523—525 och denna årg. sid. 219—223). Ministären fann sig
nödsakad till hvarjehanda underliga åtgärder för att öfverskåda det
tillstånd att statslig anarki, som rådde; och inom dess eget parti blef
missnöjet så stort, att den tresiffriga liberala majoriteten den 7 juli
sjönk till 23 röster. Detta tillfogade dess prestige ett hårdt slag,
och man började allmänt tro, att ministären ej skulle öfverlefva
parlamentssessionen. Sedan äfven försöket misslyckats att med
anlitande af konungens personliga initiativ och inflytande få motsatserna
förmildrade — partiledarne sammanträdde i Buckinghampalatset den
21 juli och skildes med oförändrade positioner den 24 — var läget
inrikespolitiskt sedt sådant som det sammanfattades af Times: »vi
stå inför den största fara England och imperiet mött under denna
generation». Ministärens politik hade således utmynnat i en
situation, som på goda grunder ansågs mörkare än den värsta veckan
under boerkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0599.html
