Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Stämningar i den engelska pressen - En jordpolitisk programskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väckt. För den populära uppfattningen framstår den som en duell
mellan Northcliffe och Cadbury, de bägge konkurrenttidningarnas
ägare. Hela denna strid har förts på ett mycket osmakligt sätt och
de båda rivalerna ha ej dragit sig för att utnyttja världskriget i
reklamsyfte. Daily Mail skryter med att den långt i förväg — och
naturligtvis först af alla engelska tidningar — kunnat förutsäga
världskriget, och såväl den som lord Northcliffes öfriga tidningar, bland
dem Times, passa på att framhålla Daily News’ tyskvänlighet och
beskylla direkt denna tidning för att handla i fiendens intresse, »play
the enemy’s game». Cadburys tidning är naturligtvis ej sen att ge
svar på tal och hugga in mot Times på dess sårbara punkter, och
så pågår den föga uppbyggliga fejden nummer efter nummer. Daily
News’ forna tyskvänlighet är, i förbigående sagdt, nu alldeles
bortblåst, och tidningen skyndar att tillmötesgå sin läsekrets’ fordringar
genom långa betraktelser öfver den tyska rasens otaliga dåliga
egenskaper; bl. a. har levererats en rasbiologisk undersökning, hvari
resoneras vidt och bredt om långskallar och kortskallar och fastslås
att »hunnernas ättlingar» stå mycket lågt på skalan af jordens
invånare. Och tidningens utmärkte redaktör, den framstående
journalisten A. G. Gardiner, har förnedrat sig så djupt, att han gifvit sig
till att analysera kejsarens andel i tyskarnas djärfva »raid» mot
engelska nordsjökusten; han ger därvid några råd till både tyskarna
och de neutrala, hur de skola bära sig åt för att bli af med detta
vilddjur i människohamn, som framställes såsom tyskarnas olycka.
Den engelska pressens hållning gentemot de allierades och särskildt
engelsmännens krigsledning är ett intressant kapitel, som det här ej
är möjligt att ingå på. Bekant är den skarpa kritik som från flere
engelska pressorgan riktats och fortfarande riktas mot amiralitetet och
dess främste man, Churchill. Äfven regeringens pressbyrå har fått
sin beskärda del, säkerligen med fullt skäl. Den senares verksamhet
har säkerligen varit mycket misslyckad; den engelska pressen har i
alla fall alltför stolta traditioner af yttrande- och handlingsfrihet för
att den skulle finna sig i den godtyckliga och ängsliga censur, som
den »nervösa» pressbyrån anser lämplig och förenlig med landets
intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
