Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Svenska krigsintryck. Af Herman Brulin - Karl Hildebrand: Ett starkt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besöken i sjukhusen, samtalen med läkare och officerare, anblicken af
den härjade krigsskådeplatsen och ockupationens tryck öfver Belgien
— som för öfrigt ger honom full rätt att erinra om den en gång
såsom öfverdrift och skrämsel förkättrade invasionsskildringen i hans
»Varningsord». — Men han är ej den, som inför detta glömmer det
storslagna, som kriget utlöser i människornas sinnen. Hela hans
bok är en lofsång öfver det tyska hjältemodet, den tyska
organisationskraften och tyskarnes sammanhållning i farans stund, och den
verkar så mycket mera öfvertygande, som han som sagdt ej försöker
någon skönmålning af kriget såsom sådant och gärna ger sitt
erkännande åt samma hjälteegenskaper, där han ser dem i rikt mått
framträda hos fransmännen.
Så visst som det moderna krigets villkor och andan hos ett folk
som kämpar för sitt lif äro ämnen värda att studeras i vår bistra
värld, så tillhör Hedins bok hvad som på fackspråket kallas
»kunskapsgifvande» litteratur. Eller, för att lätt variera den gamla
vanliga recensionsterminologin — den kan väl försvara en plats i både
arbetarföreningarnas och marinstabens bibliotek!
Man skulle tycka, att det vore en hopplös uppgift att strax efter
den Hedinska publikationen kräfva uppmärksamhet för ännu en bok
från västra fronten. Det är emellertid mycket långt ifrån, att Karl
Hildebrands Ett starkt folk (Stockholm, Geber 1915, 168 s.; pris 3
kr.) skulle göras öfverflödig af sin digrare föregångare. Redan som
en mera nyktert och kritiskt anlagd betraktares bekräftelse af Hedins
grunduppfattning har den betydelse. Men detta är blott dess minsta
förtjänst. Hildebrands besök vid fronten var mera begränsadt både till
tid, rum och rörelsefrihet än Hedins, och hans skildring kan
naturligtvis ej mäta sig med dennes i färgrikedom. Men i stället ligga
bakom hans bok vidsträckta och ingående studier både af de inre
förhållandena i Tyskland, sådana han själf sett dem, och af den
litteratur på vidt skilda områden, som kriget framkallat. Och han
har till stor del riktat sin uppmärksamhet just på sådana sidor af
tyskt stats- och samhällslif i krigstid, som trots deras stora betydelse,
om de öfverhufvud beaktas i tidningarna, för läsaren lätt glida undan
vid sidan af dagshändelsernas vilda jakt. Redan något sådant som
den tyska styrelsens organisation i de ockuperade landsdelarna torde
rätt få känna till. Det inhemska hjälparbetets väldiga
omfattning, kvinnornas storartade insats däri liksom i det husliga lifvets
praktiska ordnande under de nuvarande trånga förhållandena, statens
och enskilda sammanslutningars ofta starkt statssocialistiskt färgade
åtgärder för att finansiellt och ekonomiskt hålla Tyskland uppe under
krisen, socialdemokraternas solidaritet med det borgerliga samhället
i förhållande till kriget, dettas återverkan på det religiösa lifvet —
åt allt detta och mera sådant har han ägnat en liflig och
beundrande uppmärksamhet, och talrika litteraturuppgifter vid de särskilda
afdelningarna möjliggöra för läsaren att själf intränga vidare i de
olika frågorna. Åt uppfattningen af kriget sådan den framträder i
offentliggjorda soldatbref ägnas en särskild studie, och på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
