Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- Dagens frågor
- Ett arbete i reformationshistoria
- Majoritetsgrundsatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Zwingli finnas där nu ej förtecknade, trots mängden af arbeten om
dessa män.
Men dessa anmärkningar kunna på intet sätt undanskymma den
tacksamhet man hyser mot förf. för hans verk — för den rika mängd
af vetande han här till den svenska allmänhetens tjänst har hopat
i en lätt njutbar och intresseväckande form, och för att han sålunda
har fört sitt stora företag vidare med ett verk af så betydande värde
öfver de evangeliska kyrkornas för vår forskning beständigt
betydelsefulla tillblifvelseskede.
Majoritetsgrundsatsen.
Hvarför skola två besluta för den tredje, hvarför
beslut fattas genom majoritetens afgörande? Svaret blir
väl, att detta är axiomatiskt, och går man djupare in på frågan,
möter till sist motspörsmålet: ja, hur skulle beslut annars fattas?
Däri är i själfva verket hela innebörden af den s. k.
majoritetsprincipen kort men ganska klart angifven, den är en praktisk utväg
men icke alls någon obestridlig rättsgrundsats.
Den förvåning, frågans uppkastande gärna väcker, är lärorik. Vi
ha åtskilliga sådana där satser, hvilka ingå i vår allmänt erkända
politiska dogmatik och vunnit helgd af själfklara sanningar, men som
vid en närmare undersökning visa sig rätt vanskliga att
tillfredsställande häfda. Folkrepresentationens rätt att besluta å hela folkets
vägnar t. ex., den som ifrågasätter den, betraktas väl som excentrisk,
afsiktligt eller icke; och det synes numera nästan ofattligt, att icke
den rätten i alla tider varit erkänd. Men i allt fall är den en så
sen nyhet, att icke ens antikens långt drifna samhällsutveckling äger
några som helst motsvarigheter därtill, än mindre naturligtvis det
till hela sin byggnad så enkla germanska samhället. Först mycket
långsamt har organisationen vuxit fram, efter allt att döma mest
genom kyrkligt inflytande, och vägen har gått från befullmäktigade
och af sina instruktioner strängt bundna ombud till den moderna
åskådningen om representanter, som i fullaste mening företräda sina
väljare och fritt besluta efter sitt eget omdöme. Att inte ens nu
den uppfattningen är alldeles oemotsagdt gällande, torde icke vara
obekant. De särskildt från demokratiskt håll förekommande återfallen
i den annars väl öfvervunna ombudsåskådningen belysa intressant
och talande nog, hurusom äfven denna axiomatiska »rätt» har sina
oklara punkter. Majoritetsprincipen är ett annat exempel.
Diskussion om dylika frågor kunde vara ganska öfverflödig, ifall
man allmänt vore ense att betrakta och erkänna dessa »rätter» som
hvad de äro, d. v. s. just praktiska nödfallsutvägar, framvunna under
samhällets arbete att reda sig med förefallande svårigheter. I och
med deras upphöjande till rättsprinciper har man emellertid frestats
att från den föregifna klara grundsatsen härleda följdsatser och
anspråk af vidtgående slag, hvilka icke hafva något som helst stöd af
den verkliga utvecklingen. Särskildt har just läran om flertalets
absoluta rätt gifvit upphof till populära vanföreställningar med ganska
betänkliga konsekvenser. Men därmed inträder ock nödvändigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:38 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1915/0455.html
