- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjette årgången. 1916 /
11

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hvad många svenska nationalister tänka. Af Nils Wohlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAD MÅNGA SVENSKA NATIONALISTER TÄNKA 11

talar ett annat språk, men seklers likartade kamp under
svedjande och försakelser binder samman. Har man själf farit i
Savolax’ skogsbygder, där hvarje byväg minner om svensk
administration, hvarje plogbill om svensk kultur, så förstår man
värdet af det historiska verk, som här måste räddas.

Då den första kosackpatrullen rapporterades vid Wirballen,
gick en stöt genom hundratusenden i Norden. Vi trodde att
det var den stora raskampen mot Östern, som öppnats, och funno
svenskarnas plats gifven. Mycket har uppenbarats sedan dess.
Det väldiga nystanet af motivernas trådar har visserligen icke
upprullats. Men de stora orden på ömse sidor ha alltmera tystnat
och kriget framstått som ett återupprepande i jätteskala af forna
tiders rnerkaiitilistiska handelskrig. Efter längesen förutsagda
linjer nedåt Orienten utvecklar det sig till en kamp mellan
ekonomiska stormakters koloniala lifsintressen. Elden, som där
rasar, tänder icke krutdurkarna i Norden. Det krig, där två
små tappra folk utplånas från jorden, är knappast heller
svenskarnas. Det är så många sanningar, som undandöljas i
diplomatböckerna af alla spektrets färger.

Våra krig i flydda tider adlades af en viss ridderlighet, som
var oss egen. Kulneffdikten står som den vackraste minnessten
öfver gammalsvenskt krigarlynne. Det kan hända, att vi åter få
gå till kamp under den devisen. De stora folkkrigens tid är
ännu icke kommen, och mycket förestår oss. Men att vi icke
i denna hatsångernas och de diplomatiska intrigernas
världskamp låtit skrifva upp oss till att gå ined, det visar att vi äro
en förnämlig och lifskraftig ras. I stora tider bruka ett folks
stora män träda eldande fram. Må man begrunda, hvarför alla
våra ledande kulturpersonligheter i denna tid varit tysta. Vid
sidan af tanken på Finlands befrielse ligger något annat, som
håller verkliga storsvenskar tillbaka.

»Jag vill icke tala med eder om Tyskland», sade italienske
konseljpresidenten i sitt majtal på Capitolium, »utan att visa
beundran och respekt. Men med all respekt för det kunniga,
mäktiga, stora Tyskland, ett beundransvärdt föredöme i
organisation och motståndskraft, förklarar jag i Italiens namn, att vi
erkänna hvarken underkastelse eller protektorat under någon.»
Man kan underskrifva domen öfver den italienska politiken och
ändock i dessa ord se uttryck af en vacker romaranda. Vi
svenskar kunna säga ännu mera, ty vi känna äfven guldet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free