Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hvad många svenska nationalister tänka. Af Nils Wohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 NILS WOHLIN
den tyska folksjälen, och tusentals vänskapsband gå söderut öfver
Östersjön. Men det är sant och visst, att tyskheten har äfven
andra sidor. Dem undgår man icke genom att signalera »vi äro
svenskar». Faran från öster känna vi alla, och anspråken från
västar skola vi nog mota. Men äfven från söder kunna vår
obeskurna frihet, vår nordiska kultur och våra materiella
utvecklingsmöjligheter komma att hotas.
Vi kunna icke se på det europeiska Midtens rike med
alldeles samma syn som professor Kjellén. Att beundra är en sak,
men det bjuder oss emot att närvara vid dessa ständiga
rökoffer för en främmande nation och att hylla den som »Guds
egendomsfolk». Det har sagts om den tyska andan, att den gör
våld på andras själar. Aldrig i världshistorien har också ett
folk så ätit sig in i andra kulturnationer som det tyska. Det
tyska kapitalet har behärskat Polens och Rysslands industriella
lif, det har satt sig fast i Österrike och Finland, det har
svämmat ut öfver Norditalien, det har sugit upp aktiemajoriteterna
i Frankrikes lifsindustrier. Och öfverallt i dess följe ha gått
tyska affärsmän och arbetare, tysk smak och tyska seder. »Ich
muss weg uber hundert Stufen, ich muss empor ...» har varit
fältropet. Vi skandinaver ha dock högre uppgifter än att likt
bulgarer och turkar lägga oss platt neder som sådana trappsteg.
Detta har brukat sägas af »tyskhatare». Många af dessa äro
politiker, som känna sig hotade. Andra äro svaga andar, som
icke tåla den moderna renässansens starka viner. Oss är allt
detta främmande. Här talas nationalister emellan. Vi som i
Berlinakademiens lärosalar insupit den preussiska luften älska
ju denna. Vi förebrå icke tyskarna hvad de vunnit med
kraftens rätt. Må de gärna i andra världsdelar finna fält för sin
ekonomiska och kulturella offensivanda. Men vi äga nog
andlig balans för att se det ödesdigra i en utveckling, där den ena
gamla kulturnationen hotat upplösa den andra. Äfven bör sägas,
att Tysklands expansion icke uteslutande berott på andlig
öfverlägsenhet. Geografiska och geologiska förhållanden ha också
bidragit, främst den samlade rikedomen i Rhenbäckenet af järn,
kol och kali. Men på sådana tillfälligheter får kraf icke
grundas på ett ekonomiskt napoleonsvälde, än mindre på kulturell
världshegemoni. Nästa tidsålder blir elektricitetens och
vattenfallens, och vi få kanske se Europas industriella tyngdpunkt
flyttad till Skandinavien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
