Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om våra dagars Bulgarien. Af M. Ehrenpreis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VÅRA DAGARS BULGARIEN 23
Ferdinand våren 1914. Bulgarien låg såradt och förödmjukadt
i stoftet, förrådt af sina bundsförvanter, plundradt af sina
grannar, öfvergifvet af alla. Armén var utmattad och förblödd,
folket förtvifladt, statskassan tömd. Saloniki och Kavala grekiska,
Silistria rumäniskt, Adrianopel åter turkiskt och Macedonien —
serbiskt. »La Macédoine cesse d’étre un tombeau, pour devenir
un enfer», skref då den franske senatorn D’Estournelles de
Constant. Konung Ferdinand var skakad, men icke bruten.
Med en tänkares och människokännares lugn talade han om
sina svikna förhoppningar, såg den upplefvade tragedien från
objektiv synpunkt och kunde ställa sig öfver den. Samma dag,
som freden i Bukarest slöts, skref han de förutseende
orden: »Utmattade, men icke besegrade, ha vi sammanrullat våra
fanor för att, när bättre dagar komma, åter veckla ut dem.»
Dessa ord voro den anteciperade krigsförklaringen mot Serbien.
Så talar en upprätt, af olyckan oböjd man. Raskare än man
anade blef det stolta ordet verklighet. De bulgariska fanorna
vecklades ut igen — för tredje gången på tre år — och nu, i
december 1915, är hela Macedonien i bulgarisk ägo. Den
sekelgamla drömmen har blifvit verklighet, och konung Ferdinand
skall i historien fortlefva som »Tsaren-befriaren». Han har
befriat Macedonien från slafveriets hundraåriga ök. Men han har
också befriat Bulgarien från främmande förmynderskap.
Grundläggare af den nationella dynastien, blef han tillika skapare af
den nationella enhetsstaten. »Hädanefter finnes det icke längre
tvänne bulgariska folk, ett fritt, men upprördt öfver sina
förföljda bröders öde, det andra olyckligt och med hela sin själ
sträfvande efter frihet och ljus; det finnes endast ett enda
förenadt folk, inom gemensamma gränser, redo att med alla
krafter försvara dessa mot hvarje angrepp.» (Regeringsorganet
L^Echo de Bulgarie, 8 dec. 1915.)
IV.
Bakom denne »bäste», som är konung, stå Bulgariens
politiska och militära ledare, om hvilka jag här kan tala blott
i största korthet. Deras tal är legio, emedan politikerna i detta
af politisk hypertrofi lidande land äro kortlifvade och hastigt
förbrukas. Jag måste rättvisligen säga: Bulgariens
inrikespolitiska förhållanden föreföllo mig alltid vara den sårbara
punkten i detta eljest så kärnsunda samhälle. Det offentliga lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
