Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om våra dagars Bulgarien. Af M. Ehrenpreis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 M. EHRENPREIS
— åtminstone före de sista tre årens stora nationella uppsving
— var i hög grad obehagligt. Politiken förgiftad af misstro,
småaktig kritiklust, personlig hätskhet och ärelystnad; i många fall:
politiken ett inbringande geschäft och den politiska kampen en
form af illojal konkurrens. Öfver hufvud: en fruktansvärd
öfver-produktion på politiker och ett öfvermåttan osundt
yrkespoliti-serande, som nödvändigt måste leda till ytlighet och ensidighet.
Politiken är där den stora Molock, som absorberar allt och
icke lämnar utrymme åt något annat. Följden blef en högst
skadlig ostadighet i regering och förvaltning och en farlig brist
på kontinuitet i alla förvaltningsgrenar. Konungen, den enda
fasta hållpunkten, är den ende bäraren af kontinuiteten i landets
stora lifsfrågor. I öfrigt är det ständiga ministerombyten, ett
gående och kommande, en villervalla af ministrar ur tjänst
och i tjänst, förutom de alltför många, som vilja bli det.
Jag erinrar mig sobranjens minnesvärda sammanträde vid det
första Balkankrigets utbrott. Det var en stund af stor och sällsynt
enighet i denna eljest kampuppfyllda sal; den gången fanns det
blott bulgarer, inga partier. Den ena efter den andra af ledarna
steg upp på tribunen och aflade sin nationella trosbekännelse.
Öfverst på talmansplatsen satt de ortodoxa russofilernas
höfding, Danev, liten och undersätsig, själfbelåtet mysande öfver
det nu färdigbildade Balkanförbundet under ryskt protektorat.
Det var hans seger. Ett år senare såg jag honom (under
Balkan-fredskonferensen) i London, en europeisk ryktbarhet, med
hvilken hertiginnor smyckade sin taffel och som i Petersburg —
den dag Adrianopel föll — bars af jublande dumamedlemmar
genom salen. Åter ett år senare, efter Bukarestfreden, såg jag
honom i Sofia, åldrad och ensam, en skugga af sig själf; och
liksom vid Belsazars gästabud pekade en osynlig hand på honom
som den där bar hufvudskulden för den stora katastrofen.
Främst på ministerbänken satt gamle Gesjov, ledare för det
russofila nationella partiet, väl soignerad, värdig, besinningsfull,
lidelsefri; ingen himlastormare, men en nykter, erfaren,
allvarlig statsman af europeiskt snitt, engelsman från topp till tå.
Man såg på honom vid första blicken hans solida bildning, men
äfven de ståtliga millioner han ärft af sin onkel Georgiev — en
grandseigneur i hvarje hänseende. Han var en af de förnämsta
stiftarna af Balkan-förbundet, som under Bulgariens ledning kom
till stånd i Sofia, en af upphofsmännen till det bulgarisk-serbiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
