Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om våra dagars Bulgarien. Af M. Ehrenpreis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VÅRA DAGARS BULGARIEN 25
fördraget, som olyckligtvis led af ödesdigra oklarheter och
dessutom innehöll förpliktelse till militärt bistånd gent emot Österrike.
På estraden växlade talarna. Demokrathöfdingen Malinovs
vackra rashufvud blef synligt. En ovanlig, skarpsinnig
advokat-begåfning, spirituell, en glansfull talare, steg han — en i
Bulgarien naturaliserad bessarabier — efter Karavelovs död
fabelaktigt hastigt och vid helt unga år från allmän åklagare till
ininisterpresidentvärdigheten. Hans regering var ärofull och
framgångsrik. Med ett djärft grepp togs den bulgariska delen
af Orientbanan i besittning, och i samförstånd med Österrike
förklarades Bulgarien för själfständigt konungarike (1908); en farlig
manöver, som tack vare hans klokhet lyckligen genomfördes
utan blodsutgjutelse. Han tillhör reserven bland Bulgariens
statsmän — icke blott en gårdagens man, utan äfven
morgondagens.
Därefter följde de andra. Genadiev, Stambulovs arftagare, en
macedonier från den nyss befriade revolutionshärden Monastir,
äregirig och djärf, kammarens briljantaste talare, en
handlingsmänniska, van att gripa till och på intet sätt anstucken af
eftertankens kränka blekhet. Det skall icke förgätas, att han, efter
det katastrofala andra Balkankriget, hade mod att tillsammans
med Radoslavov påtaga sig likvidationens odium och fick det
grundstötta statsskeppet flott igen.
Allra sist dök eftertänksamt Radoslavovs breda figur upp. Med
all hans affärsmässiga nykterhet ligger det något betänksamt
hos denne gamle statsman, som af folket helt familjärt kallas
»djedo (= onkel) Radoslavov», en blandning af professor och
präst. Det finns, synes det mig, en viss yttre likhet mellan hans
och Hindenburgs lefnadsöden. Liksom denne var äfven
Radoslavov en »pensionerad» och skenbart hunnen till slutet af
sin bana. Trettio år tidigare hade han varit ministerpresident
under Stambulovs regentskap, under hela sitt lif hade han
predikat anslutning till Österrike och aktiv politik i Macedonien,
men hade de sista tolf åren åldrats i ofruktbar opposition,
hvarjämte hans hälsa lidit genom följderna af ett olycksfall. Man
skulle trott, att han var lagd på skrothögen. Men plötsligt
lyftes han, redan nästan glömd, af händelsernas hvirfvel upp
till ytan igen i en stor historisk ödestimma, och nu lyser hans
stjärna öfver hela världen. Vid slutet af ett arbetsfylldt lif (en
gång, för två år sedan, under ett stormigt sammanträde i kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
