Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren - Svensk filosofi bedömd af norsk vetenskapsman. Af Harry Meurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTKBATUK M
våra författares arbetsförmåga och förmodligen icke heller den stora
allmänhetens vare sig läslust eller köpkraft Man har i våra dagar
icke anledning att i likhet med en af våra lärda ämbetsmän på
1700-talet klaga öfver att »man håller Klokhet eller Böcker för den minst
nödiga meuble uti ett hus». Tvärt om både köper och läser man
med det allra största intresse. Men både våra författare och vårt
publikum ha samma gemensamma svaghet, nämligen brist på kritik,
författarna gent emot sig själfva och publikum gent emot författarna.
Därför är det icke underligt, att den ena gången efter den andra
höjas röster, som fordra en reformation af vår litteratur; ännu så
länge har man ej kunnat spåra någon verkan af dessa kraf, men
kanske man har rätt att i detta hänseende hoppas på framtiden.
O. Wieselgren.
SVENSK FILOSOFI BEDÖMD AF NORSK VETENSKAPSMAN
Den filosofiska spekulationen kan hittills sägas ha byggt på en
i sig nog så dubiös skillnad mellan en väsentlig och en oväsentlig
sida hos det verkliga. Såsom kunskapslära har den frågat om det
väsentliga är att fatta genom tänkandet eller genom sinnena.
Empirismen har häfdat det senare, rationalismen åter det förra. Gent emot
sinnenas opålitlighet pekar rationalismen på den orubbliga visshet
och exakthet, tänkandet uppnått i matematiken, som därför gärna
uppställes såsom idealet af vetenskap.
Rationalismens företräde framför empirismen består däri, att den
gjort till föremål för undersökning våra begreppsbildningar, hvilka
ju omöjligen kunna sägas vara tillgängliga för sinnena. Empirismen,
som syftar till verklighetstrohet, har med andra ord format
empiri-ens begrepp för snäft och därmed kommit att från vetenskaplig
forskning utesluta ett helt verklighetsområde, nämligen våra begrepps
innebörd och mening.
Men om sålunda rationalismen velat analysera det gifna
tankeinnehållet för att häri bringa reda och klarhet, har den å andra sidan
icke drifvit analysen tillräckligt långt. Så handskas den ofta med
begreppsgestaltningar af synnerligen tvetydig natur, t. ex. väsen,
substans, oändlighet, utan att underkasta dessa en behöflig granskning.
Härmed står rationalismens grundmisstag i intimt sammanhang.
Rationalismen åsyftar icke blott att genom ett klargörande af våra
begrepp fastställa den mening, vi inlägga i dem, utan den vill ock
härigenom vinna en insikt i verklighetens egen natur. Våra tankar
få tjäna som material för uppbyggandet af en högre värld, som i
själfva verket blott blir en förbleknad kopia af den gifna.
Rationalismen har icke insett, att begreppen äro bildningar af vårt
medvetande. Det finns ingen förhandsgaranti för att detta därvid
fungerat oklanderligt, så att momenter förts tillhopa, som i
verkligheten höra tillsammans. Genom ett klargörande af ett begrepp lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
