Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Svensk filosofi bedömd af norsk vetenskapsman. Af Harry Meurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 LITTERATUR
gammal som modern dogmatiks försök att bestämma Gud genom att
tillägga honom absoluta egenskaper!
Hägerström har i sin värdepsykologiska undersökning i delvis
anslutning till den moderna värdeläran sökt visa, att vi vid
värderandet af något icke konstatera värdet såsom en hos tinget förefintlig
egenskap. Värderingen är så långt ifrån en kall och opartisk iakttagelse
af tingen, att den i stället är ett intresseradt ställningstagande till
dem. Detta ställningstagande har af somliga psykologer beskrifvits
såsom ett rent subjektivt tillstånd, ex. en känsla af lust eller olust.
Men värderingen kan icke vara blott och bart ett sådant subjektivt
tillstånd hos oss, ty den riktar sig ock på något, som vi hålla för
värdefullt. H. anser därför, att den måste vara en förening af en
subjektiv position och en objektsuppfattning. Härvid anmärker Aall, att
i »subjektiv position» ligger redan en objektsuppfattning innesluten,
det skulle därför bli en pleonasm att tala om en subjektiv position
-f en objektsuppfattning. Hvarje uppmärksam läsare förstår genast, att
H. med den subjektiva positionen förstår just det subjektiva momentet
för sig taget. Som ett sådant beskrifves ex. känslan i den
psykologiska litteraturen.
Dessa missförstånd ger Aall anledning till följande besynnerliga
reflexion: »Hägerström spa3rrer begrepene for meget. I den sjselelige
mekanisme, som skal forklares, tillsegger han dem en valör, som de
alene har, da naar de llgurerer som logiske st0rrelser, f. eks. i en
kunskapsteoretisk diskussion, derimot ikke i en psykologisk
sammen-haeng ...»
Men äfven de psykologiska begreppen äro väl »logiske st0rrelser%
produkter af vårt tänkande. Kan då ett begrepp figurera utan att
vara logiskt, d. v. s. utan att vara begrepp? Och vidare: hur förstå,,
att ett och samma begrepp skulle kunna uppträda med olika
innebörd dels i en kunskapsteoretisk diskussion dels i ett psykologiskt
sammanhang? Skulle det t. ex. finnas dels en kunskapsteoretisk, dels
en psykologisk känsla? Säkert är, att ett sådant begreppens
dubbel-lif är ren mystik; vetenskapen vill icke kännas vid några olika »fora»
för bedömandet af en och samma sak.
Prof. Aall talar också om att H. skulle ha fört en »forkjserte
diskussion om hvorledes rent subjektive bestemtheter ved vor
opfat-ning, slik som farvebestemthet, kan referere sig ekstra till tingen,
som tillasgsmoment till den objektive opfatning». H. har emellertid
endast konstaterat, att vi faktiskt uppfatta färgen som en egenskap
hos tingen, men hur detta kommer sig, har han ingenstädes diskuterat.
Om Hedvall heter det, att han förkastar »mångfaldsbegreppet».
Hvar i hans skrifter föreligger ett dylikt nonsens? Aall vilseledes
tydligen däraf, att H. velat visa, att det oriktiga antagandet af absolut
skilda momenter utan förbindelse med hvarandra gör mångfalden
otänkbar.
Vi öfvergå till Phalén. Denne har i sin skrift, Subjektivismen i
olika former, sökt påvisa en inre motsägelse i den subjektivistiska
tesen: förnimmelsen har endast sig själf till föremål. Phalén skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
