Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Höjd öfver vimlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angripna och varmt försvarade inlägg i den enda fråga, som på allvar
kan intressera en fransman i denna tid af järn och blod. Au-dessus
de la mèlée — ofvan den tummelplats, där världshändelsernas hätska
och trångsinta uttolkare förgöra hvarandra — är titeln på hans
försök att forma några omdömen om motståndare och landsmän, af
mera bestående värde än statsnyttans. Förutsättningarna äger han
såsom få. I sin glänsande roman Jean-Christophe, nästan
encyklopedisk med sina tio band, har han lämnat — utom mycket
annat — en mästerlig analys af samhälls- och tankelif hos fyra folk,
tyskar, fransmän, schweizare och italienare. I sitt specialgebit,
musikhistorien, har han aflyssnat Händel, Mozart och Beethoven,
centralfigurer enhvar i sin epok, uttryck af personlig storvulenhet,
som skulle ha gjort dem till undantagsmänniskor, äfven om de ej
skrifvit en takt musik. I tidskrifter inom och utom sitt land har
han verkat för en samfälld förkofran af det europeiska kulturlifvet.
Lifligt har han synbarligen känt svårigheten att skilja rätt mellan
de stridande. Att med bibehållen sinnesro läsa de åskådligaste och
utförligaste skildringar af begångna grymheter, att höra upprörda
berättelser om fiendens skändligheter, att själf bevittna krigets
ohyggliga följder af lidanden, kräfver starkare nerver än de flesta äga.
Och för att reducera vittnesmålen, hvilka svämma öfver som en
störtflod, till deras rätta sanningsvärde, måste man vara mer än psykolog
och psykiatriker, man måste vara okänslig. Redan Rollands första
artikel, ett flammande bref till Gerhard Hauptmann i anledning af
Louvains påstådda förintelse, visar detta. För Tysklands
intellektuella och moraliska storhet hyser han fortfarande beundran, men att
tyska intressen behöfva samma maktmedel, som alla andra stater
städse brukat för sina, förefaller honom oerhördt. Hvad han
bönfaller och besvär Hauptmann och hela den tyska elit han sätter så
högt, är ingenting mindre än att »med den yttersta energi» protestera
mot våldsamheter, som åtminstone för alla tyskar måste te sig såsom
påtvungna. Segern kan ju ändå ej blifva långvarig, upprepar Rolland
såsom ett axiom. För att ej blifva delaktiga i brottet måste de
protestera. »Själfva tystnaden vore en handling.»
De franska tidningarnas försäkring, att tyska folket vore okunnigt
om verkliga förloppet i Belgien, lifvar hans tillförsikt. I franska
pressen riktas dock en storm af smädelse öfver honom för hans
tyskvänlighet. När han, säkerligen i djup känsla af de tänkandes ansvar,
i Schweiz söker sinneslugn, anse hans landsmän nästan utan
undantag detta som ett förräderi. Till sin politiska ståndpunkt är han
dock fortfarande lika fransk som någon af belackarna. »Jag har
aldrig kunnat skilja Frankrikes sak från mänsklighetens», försäkrar
han under det skarpaste fördömande af all eröfringspolitik. Man
undrar, om han äfven åsyftar de franska eröfringarna af Holland och
Schweiz. Själf har han i Schweiz ägnat sig åt arbetet att mildra
fångarnas lott. Från dess bergsplatå hoppas han få den vidaste utsikt öfver
de fientliga lägren. Djupast är därför hans harm mot de intellektuella,
som svikit »mänsklighetens sak». Från båda håll har man ju äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
