Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Kaffemissbruket. Af Hugo Toll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela lifvet igenom belasta organismen med ens små mängder
af gift. Vår kropp är underbart fint inställd på att funktionera
kraftigt blott genom enkel föda och dryck. Sina stimulerande
ämnen producerar en sund kropp själf tillräckligt, bland annat
genom de s. k. endokrina körtlarna. Och det är antagligt, att
just dessa våra egna stimulationsbildande organ äro de som i
första hand lida och förtvina (genom förgiftning eller brist på
arbete), då man på konstgjordt sätt ersätter deras produkter.
Människan sjuknar — bland annat genom rubbningar i binjurar,
sköldkörtel o. s. v., säger vetenskapen. Men hvad var orsaken
till dessa organs förfall? Ja, det veta vi inte säkert. Men
mycket talar för att de påverkas just af en del af våra »oskyldiga»
njutningsmedel.
*
Då jag efter ett ansträngande dagsarbete använder en del af
natten till att nedskrifva ofvanstående, så har jag naturligtvis
det hoppet, att någon eller några af upplysningen (!) skola
påverkas. Många blir det icke. Det är oändligt svårt att lägga
bort vanor, i all synnerhet om de äro lustbetonade. Kommer
man till ett behagligt dukadt kaffebord — och ett sådant möter
oss nästan dagligen och öfverallt, så dricker man, »för den
gången». Känner man begäret efter den aromatiska, läskande
drycken, man vant sig vid, och har förmåga att bestå sig
njutningen — och det ha vi också nu alla, så är man där igen.
En på hundra af dem, som äro bildade, vetenskapligt skolade,
karaktärs- och principfasta, kanske stå emot, när de blifvit
upplysta. De flesta icke. Pröfve hvar och en sig själf. Att då tro
att »folket», den stora massan, som det dock gäller, skulle sluta
att dricka kaffe på grund af upplysning, det är dumhet.
Surrogat? Nej tack! Hvilken drinkare nöjer sig med ett
surrogat för sprit? Det är just ruset han vill ha, icke fyllan,
men den där för tillfället trefliga känslan. Likaså med
kaffedrickaren. Både den där fina aromen och stimulansen, han
vant sig vid. Och när man kan få det, så! Ty här saknas
minsann icke pengar, eller om så vore, så finnes alltid svensk
utväg: att låna.
Och förresten, surrogat?! »Fy så knussligt! Det vore gnidigt
och snålt och tarfligt.» Några få principmänniskor kunna kanske
nöja sig med kaffesurrogat. Men det stöter på nästan
oöfvervinneliga svårigheter t. ex. gent emot tjänstfolket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0123.html
