Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Blockadrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 DAGENS FRÅGOR
— — — Vi våga icke säga, att hvarje fiende, som detta land kunde råka i krig
med, skulle samvetsgrant iakttaga folkrättens bud, men vi tro, att de
återhållande krafter, hvarpå vi ha hänvisat, skola kunna förekomma fortsatta och
flagranta kränkningar af dess allmänt antagna regler.»
I själfva verket syntes denna optimism också ganska väl motiverad.
Under de krig, som inträffat åren 1856—1913, har man från alla
sidor lagt sig mycken vinning om att i allt väsentligt respektera
Parisdeklarationen, och när afvikelser ägt rum, har det som regel alltid
funnits någon eller några neutrala stater med tillräcklig auktoritet
för att kunna påkalla snar rättelse af öfvergreppen. Ett
blockadförfarande i större utsträckning har egentligen blott ägt rum under
Nordamerikas secessionskrig 1861—65; ehuru detta riktade sig mot
rebeller och ej emot någon folkrättsligen erkänd stat, iakttog U. S. A.
i hufvudsak noga krafven på dess effektivitet. Kontrabandsfrågorna
hafva varit mera tvistiga genom den olika uppfattningen om absolut
och relativt kontraband, om »fortsatt resa» o. dyl.; att här anföra
Londonkonferensens af 1909 förolyckade arbeten tjänar till intet.
Däremot skola efter den citerade engelska blåboken ett par praktiska
fall påpekas. Under sitt krig med Kina 1885 förklarade Frankrike
ris som kontraband under hänvisning till dess betydelse som
näringsmedel för Kinas folk och krigshär; den engelska regeringen inlade
häremot sin protest, men saken dog ut genom krigets snara
afslutning. Ryssland förklarade vid början af sitt krig mot Japan ris,
spannmål, fisk, bönor och oljekakor för absolut kontraband,
hvarvid lord Lansdowne den l juni 1904 tillkännagaf, att
»H. Maj:ts regering observerar med stor oro, att ris och proviant behandlas
som ovillkorligt krigskontraband, en åtgärd hvilken densamma betraktar som
oförenlig med folkrätten».
När i samma krig en last af amerikanskt järnvägsmaterial,
konsig-nerad till enskilda köpmän i Japan, af ryssarna kondemnerats som
kontraband, förklarade U. S. A:s utrikesminister Mr Hay detta
förfarande som en tydlig kränkning af folkrätten. I samma sin not den
30 augusti 1904 betecknade Mr Hay skillnaden mellan absolut och
relativt krigskontraband som en af folkrättens viktigaste grundsatser.
»De ryska anspråken kringgå nödvändigheten af blockad, göra
Parisdeklarationens princip, att en blockad för att vara bindande skall vara effektiv,
verkningslös, utplåna all skillnad mellan kontraband och icke-kontrahand och äro
i själfva verket en krigsförklaring mot hvarje slag af handel mellan en neutral
stat och en krigförande.»
Onekligen té sig den sista tidens erfarenheter rätt öfverraskande
vid sidan af dylika energiska uttalanden i de neutralas intresse.
De folkrättsligt märkligaste åtgärderna till sjöss under nu
pågående krig ha utan fråga vidtagits af England i spetsen för dess system
af allierade. Själfklart, ty motsidan har icke varit i det läget att
kunna försöka några liknande mått och steg. Dessa åtgärder fingo
sin första mer uppseendeväckande tillspetsning genom förklaringen af
den 3 nov. 1914, att hela Nordsjön vore »ett militärt område», och
fullkomnades hittills åtminstone genom den bekanta »Order in Co ?fi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
