Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Habeas corpus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 161
Den engelska tryckfriheten har öfverhufvud taget visat sig mycket
bräcklig. Den politiska »situationsmiljön» visar sitt inflytande på
många sätt. Särskildt talande äro fall sådana som då den 25 oktober
1915 en polisdomstol i London såsom brottsliga förklarade en del
broschyrer, utgifna af Independent Labour Party och med så
otidsenliga titlar som Persia, Finland and our Russian Alliance samt
Franco-Russian Militarism. Utan tillgång till dessa skrifter är det
naturligtvis svårt att fullt genomskåda hvad det här rör sig om, men
en fullt tydlig vink om tendenserna får man t. ex. i det
interpellationssvar i mars 1915, då vederbörande hade att försvara förbudet
för tidningarna att trycka ett mottaget meddelande om
socialdemokratiska dumaledamöters förvisning till Sibirien. Den ansvarige,
en af Englands båda kronjurister, svarade då, att han strukit
uppgiften såsom dels, efter hvad han ansåg sig veta, »inaccurate» och dels
såsom »intended to create mischief between ourselves and our Allies».
Det är ju helt naturligt alldeles undantagsvis, som man i ett
främmande land kan komma åt ett belysande fall af hvad som icke får
tryckas — det anförda exemplet säger därför mycket och står helt
visst i ett lätt genomskinligt sammanhang med den senare vidtagna
åtgärden att hemlighålla t. o. m. titlarna på beslagtagna skrifter.
I hög grad säreget är att den mycket slumpvis utformade
maktfullkomlighet, som genom Defence of the Realm Act och alla dess
tillägg skapats, tack vare den parlamentariska tekniken
genomtrumfats i underhuset men däremot skarpt kritiserats i öfverhuset, där
denna lagstiftnings art, isynnerhet beträffande en inför domstol åtalad
parts rättssäkerhet, blifvit betecknad med mycket hårda ord från håll
där man icke kan beskyllas för »klemighet». Hur lösligt det hela är
ordnadt, framgår kanske bäst af ett yttrande i Times’ ledare den 21
januari 1916 om »An Historie Judgment», i hvilken det yttras att »det
engelska folkets högst skattade garanti för tryggad medborgerlig frihet
har tydligen suspenderats utan allmänhetens vetskap och kanske också
utan att underhuset fullt insett hvad som skedde», nämligen när
Defence of the Realm Bill behandlades. Det befanns nämligen vid
en dom, som den 20 januari hade fällts i High Court of Justice, att
Habeas Gorpus-lagen, utan att någon klart insett det, satts ur funktion.
Till verkningarna häraf hör ej en episod som den, när en i ett
pensionat i Margate boende militärläkare, missnöjd öfver reglementet
att det elektriska ljuset afstängdes kl. 11,45 på kvällen (hvilket f. ö.
påbjudits genom myndigheternas anti-zeppelinföreskrifter) midt i natten
påfordrar att få ljuset påsläppt och vid nekande svar tillkallar
soldater, som kommenderas att hålla fast den halfklädda värdinnan
medan man söker efter den elektriska strömbrytaren. Först efter en
halftimme tilläts hon att gå in i sitt rum för att kläda sig, hvarvid
dock ej tilläts att dörren stängdes. Denna episod slutade med böter
för vederbörande.
Mer allvarliga äro fall sådana som när en man, ingalunda någon
agitator eller lös person utan en äldre och välkänd handelsresande,
häktas af polisen på angifvelse att konversationsvis i en järnvägs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
