Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Tyskland och dess »gränsmarker»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 DAGENS FRÅGOR
handlingar, såsom prospekt (»Anpreisungen»), ansöknings- och
police-blanketter, ofta äro affattade på flera språk. Initiativet till afskaffande
af detta bruk hade, menar tidningen, bort tagas äfven utan den n. v.
nationella stämningen, ty »det var hög tid att inskrida mot detta
onda». Tidningen upplyser att detta onda på sista tiden hade endast få
anhängare, men det fanns ännu några bolag, som trodde sig icke kunna
vinna framgång i gränsområdena utan att använda reklamer på
främmande språk. De tyska bolagens anseende säges hafva lidit
stadigvarande men genom detta besynnerliga (»sonderbare») tillmötesgående
mot den till antalet så ringa »blandspråkiga» befolkningen, och
särskildt skall »den tyska tanken» hafva lidit betydande skada genom
sådana förvända åtgärder. Det tyska försäkringsväsendet har, säger
tidningen, helt enkelt icke behof af att fjäska för en »oväsentlig»
minoritets egensinne, helst som denna minoritet väl mestadels
(»zu-meist») behärskar tyska språket rätt väl. Ett
kreatursförsäkringsbolag, som utsändt reklamskrifter på polska, säges därigenom hafva
tillfogat »det tyska intresset» en oerhörd (!) skada.
En tysk hyser alltså om den tyska affärsvärldens anseende, om
det tyska intressets värnande, om den »tyska tanken» en — låt oss
säga — så svag tanke, att han tror den kunna lida därigenom att
en ringa hänsyn visas det ringaktade, »oväsentliga» antal människor,
hvilka ett hårdt öde förvägrat den lycka, som en ärlig tysk väl sätter
högst af allt på jorden: lyckan att få lefva sitt eget nationella lif.
För oss, som tänka högre om tyskt kulturlif, är en sådan
underskattning af den tyska andens kraft och förmåga att göra sig gällande
absolut obegriplig.
I hvilken mån det är sant, att de ifrågavarande
gränsbefolkningarna mestadels behärska tyska språket, vet jag icke, men uppgiften
bekräftar, att åtminstone icke alla förstå tyska, och det förefaller då
synnerligen rimligt och billigt att de icke tyskkunniga beredas tillfälle
att förstå innehållet af handlingar, som i ekonomiskt betydelsefulla
hänseenden äro måttgifvande för deras rättigheter och skyldigheter.
Hur kan i en icke öfverhettad hjärna den tanken uppstå, att ett
tillgodoseende af detta legitima behof kan vara menligt för de tyska
bolagens anseende samt göra den tyska tanken och det tyska intresset
oerhörd skada?
All kärlek är blind. Det tyska folket, som lagt och lägger i dagen
en fosterlandskärlek aldrig öfverträffad i världshistorien, mäktar icke
inse, att äfven andra kunna vara fästade vid sitt eget folk genom
kärleksband så starka, att de ej trasas sönder genom några korta
decenniers våld och förtryck.
Öfver den tyska gränsen hafva icke trängt några rykten om att
danskar, polackar, elsassare under den »stora tiden» eftersatt sina
skyldigheter gentemot det fädernesland, som blifvit deras, men som
de icke hunnit lära sig att älska. När man nu ser att de för sin
lojala hållning belönas med sådan småkitslighet som den ofvan
skildrade, kommer man att tänka på den fråga, åt hvilken en spirituell
författare i våras ägnade en känsligt skrifven undersökning. På hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>