Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Folklynnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 DAGENS FRÅGOR
viktigaste moderna nationernas sätt att bedöma hvarandras respektive
svagheter och förtjänster. Det är högst intressant att se, hvad som
yttrades i dessa ämnen före världskrigets utbrott; man glömmer fort
i våra dagar, och mången som finner ententemakternas
sammanslutning mot Tyskland riktig och naturlig kan fmna anledning till
åtskilliga reflexioner, då han läser hvad engelsmännen för tio år sedan
yttrade om sina nu som den europeiska frihetens räddare och hjältar
lirade vänner ryssarna eller hvad man under boerkrigets tid i
Frankrike sade om England och drottning Victoria. (För den senare frågan
må jämföras Gustaf Stridsbergs artikel »Via les English!» i andra
häftet af 1915 års årgång af denna tidskrift). Carl G. Laurin
beundrar och älskar den franska kulturen i dess helhet, det moderna
Tysklands pliktkänsla, allvar och arbetsamhet utöfva en stark
dragningskraft på honom, och för Englands stolta fasthållande vid sina
världsmaktstraditioner har han ett öppet sinne. Men samtidigt ser och
erkänner han de olika nationallynnenas svagheter, fransmännens
ytlighet och okunnighet om främmande kulturer, den engelska
själftill-räckligheten och dess i våra dagar särskildt tydligt framträdande
konsekvens, föraktet för andras rätt, och den tyska bristen på formell
kultur och förfining. Kritiken är lika mångsidig som rättvis, om det
också må erkännas, att Tyskland på ett par punkter slipper kanske
litet för lätt undan. Den kärfva hänsynslöshet, som alltför ofta visat
sig som en dominerande faktor i den moderna tyska folkkaraktären
och som särskildt tydligt framträdt i Tysklands hårda
gränsmark-politik, kommer måhända något för litet till synes.
Af det öfriga innehållet i Carl G. Laurins bok må anföras de tvenne
förträffliga studierna öfver Berlin och Paris; i den förstnämnda gör
författaren full rättvisa åt den oftast så obilligt bedömda tyska
riks-hufvudstaden och framhåller med skäl dess stora värde som
vetenskaplig och kulturell medelpunkt för det moderna Tyskland; i den
senare fogar han ännu en hyllning till de många andra, som ägnats
Paris, denna stad,hvilken ömsevis benämnts den moderna världens Aten
och dess Babylon. Som en förtjänst i hans framställning bör
påpekas, att han särskildt lägger vikt på att betona Paris’ betydelse för
Frankrikes och världens intellektuella lif. För främlingen är Paris
ganska ofta ingenting annat än ett stort nöjescentrum, dit man far
för att på ett behagligt sätt göra sig af med sina pengar, under det
att det verkliga Paris tvärt om äger sin största tjusning däri att det
är och sedan gammalt varit ett hem för stora idéer och en härd för
vetenskapligt och konstnärligt arbete. Bröderna Goncourt hade rätt,
då de kallade Paris »le véritable climat de Factivité de la cervelle
humaine». Att Carl G. Laurin betonat detta är viktigt just därför
att en betydande del af vårt publikum lefver i lycklig och fullständig
okunnighet därom.
Med stort nöje omläser man de efter ofvannämnda studier införda^
tidigare vid olika tillfällen publicerade uppsatser, hvari Carl G. Laurin
behandlat folkpsykologiska problem. Särskildt roande och instruktiv
är deri artikel, som författaren skref för ett par år sedan i anledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
