Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Svenska kyrkans kropp och själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FHÅGOH U>9
dornen . . . egentligen endast i Sverige. Endast i Sverige har
lutherdomen samlat folket till ett historiskt medvetande och en
världshistorisk gärning; (s. 88). Och denna gärning har hos Gustaf Adolf
och öfverhufvud taget i stormaktstidens Sverige hurits af ^vissheten
orn rikets, liksom de enskildes, kallelse i Guds herraväldes tjänst».
Från denna punkt hämtar ärkebiskop Söderblom ett direkt
perspektiv öfver Sveriges och dess kyrkas framtidsuppgifter. Tanken på
kristenhetens enhet är för honom ett lefvande ideal; när han för ett
studentpublikum tecknar bilden -af Sveriges förste teologie professor,
Upsalakaniken och historieskrifvaren Ericus Olai,försummar han icke att
framhålla storslagenheteni den medeltida universella samfundstanken och
betona, att det däri liggande idealet af folkens sammanslutning icke kan
dö. Men det finns farliga internationaliserande makter; dit hör — vid
sidan af penningen och »massans tyranni, vrångbilden af en upplyst
och ansvarskännande demokrati» — det romersk-jesuitiska systemet,
som »vill göra människorna till intelligenta och lydiga, i nödfall endast
lydiga, maskiner». Det tillkommer därför den evangeliska
kristenheten att inom sig skapa ett samhörighetsmedvetande, en evangelisk
katolicitet», så stark, »att Rom en dag står där såsom hvad det
verkligen är, såsom en sekt, som afgränsar sig från kristenheten i stort .
Så innebär Gustaf Adolfs corpus cvamjelicorum allt fort en aktuell
uppgift, om än icke längre såsom en politisk sammanslutning. Och
hvilken kyrka skulle vara mera ägnad till bärare af en dylik
sammanbindande uppgift inom kristenheten än den svenska? Dess
egenart och traditioner visa direkt i sådan riktning.
Man kan fmna dessa idéer äfventyrligt djärfva, men man kan också
se, huru de ha direkt anknytning i lifvets erfarenheter hos en man,
som under åratal på ort och ställe blifvit förtrogen med den franska
protestantismen, som varit professor i Leipzig, som nedlagt mycken
omsorg och möda på att främja förbindelserna mellan den svenska
kyrkan och den engelska, och som med varm sympati tecknat den
katolska modernismens tappra kamp mot den jesuitiska andens
för-kväfvande tryck, l själfva verket har ärkebiskopen genom
vetenskapliga, personliga och kyrkliga relationer kommit att intaga en säregen
och för en svensk kyrkoman högst enastående internationell
ställning. Det är ju rätt egendomligt, att — som Krook berättar —
hans herdabref, utkommet midt under kriget, kunnat med aktning
och sympati kommenteras samtidigt i tyska tidskrifter och i
Journal des Débats. Det var ock prägladt af den ädla själsliga
neutralitet, som kan upprinna ur ett enkelt kristligt broderssinne, och
som kan tänkas bli en god grundval, när slitna förbindelser på den
andliga odlingens område en gång skola börja knytas på nytt.
Det är visst, att ärkebiskopen tror högt om den svenska kyrkan.
Han har en gång under den upsaliensiska kyrkorörelsens första
hån-förelsedagar 1909 talat till studenterna om kyrkans betydelse för den
enskildes andliga lif och därvid med glädje konstaterat, att det nu inte
gällde någon rent akademisk fråga om individualism och samfundslif in
abstracto, utan det vida konkretare spörsmålet om värdet af vårt
12. Svensk Tidskrift 1016.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
