Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Guldet och våra grannländer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 DAGENS FRÅGOR
sedlarna. Täckningsbestämmelserna äro blolt en hållhake på
centntl-bankens o försiktighet i sedelutgifning (kreditgifning i sedelform : och
tör den händelse man ej vill föreskrifva större täckning än 100 %
— hvilket vore möjligt blott med upphäfvande af
guldinlösningsför-pliktelsen — kan man aldrig hindra cirkulationen att stiga med lika
mycket som det importerade guldet. Detsamma gäller förslaget, att
man i stället för att hindra guldinflödet skulle pressa ut det
importerade guldet i den inhemska cirkulationen; äfven orn detta ginge för
sig här i Skandinavien, hvilket är osannolikt, skulle det ej förbättra
saken, då det cirkulerande guldet skulle verka lika prisstegrande som
motsvarande kvantitet sedlar. Något men icke mycket större
berättigande synes man kunna tillmäta förslaget, att centralbankerna
skulle vara skyldiga att mottaga guld efter utmyntningspriset och
sedan kunde exportera det exempelvis till Amerika samt där skaffa
sig tillgodohafvanden. Detta vore sannolikt möjligt, men det vore en
mycket dålig affär. Man skulle nämligen då köpa guld till pari men
sälja det emot amerikansk valuta, som står minst 5 % under pari;
då därtill komma kostnader för frakt och assurans, skulle man
sannolikt förlora 7 å 8 % på hvarje kilogram guld. Vi ha dessutom ett
sådant öfvermätt af fordringar på Amerika — såsom just belyses af
växelkursens läge -— att vi lätteligen förmå betala alla inköp vi där
eljest rimligen kunna göra. Det gäller icke mindre nu än i
normala tider, att man icke ined fordel kan skicka guld till andra länder
än sådana där man har ett öfverskott af skulder.
Detta leder öfver till den invändning mot den hos oss företagna
åtgärden, som sannolikt gjort mest intryck, nämligen att guldet alltid
skulle vara bra att ha vid krigets slut. Om läget då kan naturligtvis
ingen säga något med visshet; men efter alla märken att döma blir
detta just den tidpunkt, då guldet blir mindre vardt än någonsin.
De bland de krigförande, som då önska återställa sin förstörda valuta,
måste nämligen då riktigt på allvar söka skicka ut guld från sina
kolossala kassor, för att utjämna sin betalningsbalans, samtidigt med
att det råder en allmän brist på varor i världen; och de få neutrala
länderna ha därför alla utsikter att då om ej förr bli fullständigt
öfversvämmade med guld. Långt ifrån att de länder, som redan under
kriget följt Sveriges exempel, då skulle komma att ångra det, synes
det därför vara stor sannolikhet för att de neutrala, som icke förut
följt exemplet, då komma att göra det.
Det synes därför föreligga goda skäl för de skandinaviska länderna
att handla gemensamt i denna sak. Om de icke så vilja göra, finnas
obestridligen andra vägar, som man kan slå in pä utan att därmed
rubba den svenska planen; nien sannolikt skulle dessa vägar ganska
snart leda till den skandinaviska myntkonventionens graf. Och detta
är ett tillräckligt skäl att icke här diskutera dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
