Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Frihetstidens parlamentarism och vår egen tid. Af Ludvig Stavenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHETSTIDENS PARLAMENTARISM
OCH VÅR EGEN TID
AF PROFESSOR LUDVIG STAVENOW
Hvarje epok af ett folks förflutna lif kan, om den rätt
studeras, gifva lärdomar af uppmuntrande och eggande eller af
varnande och afskräckande art. Däri ligger just den nationella
historiens karaktär af samlad erfarenhet till ledning för ett folks
fortsatta utveckling, alldeles som för den enskilda individen hans
eget förflutna lif är hvad som främst grundar hans erfarenhet.
I regel är det väl så, att ju närmare vår egen tid en historisk
epok ligger, dess mer har den att säga oss, då ju dess
förutsättningar måste vara mer likartade dem, hvarifrån vi själfva
hafva att utgå. Men stundom händer det, att den fortgående
utvecklingen liksom närmar oss ånyo — kanske dock alltid blott
skenbart — till ett förflutet tidehvarf, som vi trott vara för länge
sedan afskuret från omedelbarare beröringspunkter med vårt eget
kulturlif.
Så har varit fallet med frihetstiden, som från att en lång tid
hafva stått ganska fjärran i svenska folkets erinring och intresse
åter i våra dagar fått en viss aktualitet. Den senaste tidens
författningsutveckling i Sverige har märkligt nog kommit att förete
flera drag, som trots de varnande minnena från vår frihetstid
rätt lifligt påminna om densamma. Åtminstone hafva
sträfvanden och tendenser framträdt, hvilka mer eller mindre uppenbart
hafva analogier och föredömen från vår historias första
parlamentariska epok. Denna har till och med åberopats såsom ett
direkt mönster och ett historiskt stöd för utvecklingssträfvanden
och reformplaner, som nu göras gällande. Äfven vetenskapen
har med en icke alldeles osedvanlig tjänstvillighet varit till hands
för att omvärdera hvad som gällt som erkänd sanning,
rehabilitera ständerväldet och förneka dess uppenbara fjasko eller det
berättigade i den revolution som afbröt dess fortgång.
13. Svensk Tidskrift 191 G,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
