Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Frihetstidens parlamentarism och vår egen tid. Af Ludvig Stavenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHETSTIDENS PARLAMENTARISM OCH VÅR EGEN TID 175
I hvad mån främmande förebilder och allmänt gängse
statsteorier medverkat till denna egenomliga parlamentariska
författnings framkomst är ännu icke tillräckligt utredt. Säkert synes
emellertid vara, att detta inflytande varit ganska begränsadt och
att författningen har sina egentliga förutsättningar i äldre svenska
idéer och utvecklingstendenser, som uppstått under 1600-talets
strider mellan riksdagen och de långvariga förmyndarregeringar,
som med alltmer minskad auktoritet företrädde kronans makt,
och såsom opposition mot det enväldiga konungadömet vunnit
dess större spridning och lifskraft, ju mer motgångarna i det
stora nordiska kriget undergräfde envåldskonungens anseende.
Äfven den följande utvecklingen af denna författning är
påverkad af teorier, men den är ej betingad däraf. Den är helt
enkelt en naturlig fortgång i förverkligandet af författningens
inneboende princip, hvarvid den egentliga maktinnehafvaren
utsträckt sin makt så långt som möjligt och tolkat lagen efter
sitt intresse. Teorien har härvid blott varit ett medel att finna
ytterligare stöd i klara förnuftsskäl för en sådan tolkning, icke
grunden därför.
Just detta förhållande, att frihetstidens parlamentariska
författning i det väsentliga hvilar på historisk grund och framgått
ur svenska folkets egna föregående erfarenheter och eget
politiska tankearbete, har föranledt uppmärksamma betraktare däraf
att framställa den åsikten, att denna författning är den naturliga
form, som vårt statsskick alltid skall taga, när konungadömet
tränges obehörigt i bakgrunden och en parlamentarisk
omgestaltning af statslifvet äger rum. Frihetstidens parlamentarism
är med andra ord enligt en dylik mening den nationella svenska
parlamentarismens typiska form; den har sin egentliga rot i det
svenska folkets andliga läggning och traditioner, i dess politiska
begåfning och dess urgamla histora, och skall alltid komma
igen, när helst en folklig själfstyrelse skall förverkligas, i
väsentligen samma former, om ock efter långa mellantider och med
de ändringar, som sammanhänga med den representativa
maktens egen ändrade organisation.
Starka skäl tala för att denna uppfattning är riktig. Är det
så, betyder detta helt enkelt, att vårt folk icke kan afvara ett
starkt och själfständigt konungadöme utan att råka in i en stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
