Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Frihetstidens parlamentarism och vår egen tid. Af Ludvig Stavenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHETSTIDENS PARLAMENTARISM OCH VAR EGEN TID 179
ett envåldstenderande konungadöme eller ett maktlystet
aristokratiskt råd har icke längre någon verklig förutsättning.
Det är svårt att bedöma hvilken verkan förändrade
förhållanden i dessa hänseenden kunna medföra. Ämbetsmannaelementet
är icke stort i Sveriges nuvarande riksdag, ehuru det finnes där
i icke alltför obetydlig grad. Det representerar väl i sin
nu-nuvarande omfattning ett moment af styrka, af välbehöflig
sakinsikt och administrativ erfarenhet, som i flera hänseenden verkar
välgörande. Säkerligen är dock olikheten mellan frihetstidens
representation och vår tids ingalunda så stor, som de yttre
formerna ge vid handen.
Det ligger onekligen ett drag af byråkrati i svenskt folklynne.
I våra kommunala själfstyrelseförsamlingar liksom i den oändligt
skiftande mängden af privata föreningar af hvarjehanda art
framträder en naturlig folkbegåfning för organisation, ordning i former
och arbetsfördelning och omsorgsfull pröfning och behandling
af ärendena. Detta är en styrka hos vårt folk, och den rikt
utgrenade själfverksamhet, som rm i alla samhällskretsar
utöfvas både i offentlig tjänst och i enskildt eller korporativt
intresse, bidrager i sin ordning att ytterligare utveckla de
egenskaper, som ligga till grund för denna själfverksamhets
uppkomst och säregna gestaltning. Jämte de obestridliga företrädena
framträder dock äfven benägenhet för skrifven och officiell
bredd, för formväsen och fördjupande i detaljer, för
misstänksam granskning af underordnade eller förberedande
myndigheters uppgifter och utredningar och däraf följande onödig
dubbelbehandling af ärendena eller för afundsjukt öfvervakande af
det egna verksamhetsområdets oförkränkthet och öfverdrifven
ömtålighet gent emot hvarje sorts ledning eller påtryckning
utifrån och främst uppifrån. Detta lynne och dessa vanor framträda
i förstärkt grad inom vårriksdag, som icke har frihetstidens
öfvervägande byråkratiska skolning bakom sin egen verksamhet, men i
stället den moderna själfverksamhetens rutin och erfarenheter.
Redan våra grundlagar och den praxis, som utvecklat sig
inom deras ram, har bevarat mycket af frihetstidens arf. Det
säregna svenska utskottsväsendet har sålunda sin andliga rot och
sitt mönster i frihetstidens utskott och deputationer; i mängd
och betydelse närma sig våra fasta och tillfälliga utskott sina
berömda föregångare, och liksom dessa arbeta de i detalj, granska
och kontrollera, göra om hvad myndigheter och sakkunniga ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
